Ikuisuus puhuu - Evigheten talar

(På svenska: Skrolla ner)

Tämä on taas sitä aikaa. Joulun seutu. Justus-rakas! Ikävän ja epätodellisuuden aalto pyyhkäisee, mutta ahdistuksen kouristaessa sieluani huomaan sen olevan kuin Jumalan käyntikortti. Jumala ei ole ahdistaja, mutta tuo ahdistus kääntää sydämeni etsimään Häntä itseään.  Ikuisuus alkaa puhua ja sydämeni elpyy. Oikeastaan ei ole päivääkään, jolloin en ajattele ikuisuutta. Justus-rakkaani pitää kyllä huolen siitä: Sisimpäni puhuu. Ikuisuus puhuu. Jos se ei puhuisi, en jaksaisi elää. Mutta se puhuu ja tiedän, että Justus elää.

Ystäväperheemme kaksivuotias poika hämmästytti perhettään ruokapöydässä möläyttämällä yllättäen:

- Ennenkuin tulin tähän perheeseen, minä olin taivaassa!

Poika totesi asian täydellä itsevarmuudella ja luonnollisuudella. Justuksen taivaaseenmenon aikoihin samainen pieni poika alkoi yht`äkkiä hokemaan ruokapöydässä:

- Justus on kotona, Justus on kotona!

Pojalla oli suora kontakti ikuisuuteen. Hän näki näkymättömään. Hän näki kodin. Paikan, mistä oli itse tullut ja paikan, jonne Justus meni. Ikuisuus puhui.

Jos jäisin ajattelemaan vain sitä, mitä näin näillä silmilläni tasan viisi vuotta sitten, olisin jo luhistunut mies. Mutta ikuisuus tuli avukseni. Ikuisuus alkoi puhua. Jumala puhui. Jumalalla ei näyttänyt olevan mitään hätää.  Jos Hänellä ei ole mitään hätää, niin ehkä minäkin voin rauhoittua. Ikuisuus puhui:

- Kumpi on todellisempaa: Se, mitä sinä olet nähnyt vai mitä Minä olen nähnyt?  Poikasi on kotona! Kaikki on kontrollissa!

En voi mitenkään löytää elämän tarkoitusta ilman ikuisuuden puhetta. En löydä loogisuutta. En löydä vastausta kysymykselle "miksi?" Usein, kun menen Jumalan eteen kysyen tuota kysymystä, sisimpääni liukuu ikuisuuden rauha, joka vastaa:

- Minä rakastan sinua!

Ei tarvetta selityksille eikä kenenkään syyllistämistä. Ei minkäänlaista huomion antamista täydelliselle epäonnistumiselle, surkeudelle, itsesyytöksille tai pahuudelle.

- Minä rakastan sinua! Siinä vastaus. Ja vastaus on väkevä.

Orpo, sokea pikkuinen poika asui lasten kodissa. Joulu lähestyi. Ystävällinen pikkutyttö oli tehnyt paketteja orvoille lapsille ja kirjoittanut niihin: "Rakkaudella, toivoo Jane".  Sairaanhoitaja avasi paketin ja luki tekstin. Orpo poika oli aivan hämmästyksissään ja kysyi:

- Mitä tarkoittaa "rakkaudella"?

Sairaanhoitaja liikuttui pojan kysymyksestä ja sanoi varovasti:

- Etkö sinä tiedä, mitä tarkoittaa "rakkaudella"?

- En ole kuullutkaan, mutta etkö sinäkään tiedä sitä? jatkoi poika uteliaana.

Silloin sairaanhoitajan täytti suuri sääli ja Jumalan rakkaus poikaa kohtaan. Hän meni itkien pojan luo, otti hänet syliinsä, halasi häntä suudellen hänen hiuksiaan niin, että kyyneleet tippuivat pojan päälle.

- Tätä on rakkaus, nyyhkytti sairaanhoitaja.

- Mmmm...Tuota, ohhoh...Rakkaus tuntuu aika hyvältä, sopersi poika.

Ikuisuus puhui.

Syvästi masentunut, elämäänsä kyllästynyt kristitty uskova mies kuoli epämääräisellä tavalla. Lähdettyään pois ruumiistaan mies näki suuren valon, Jeesuksen.

- Olisin niin onnellinen, jos palaisit takaisin maailmaan ja ruumiiseesi, sanoi Jeesus.

- Mutta mikä on minun elämäni tarkoitus? intti mies.

Jeesus hymyili ja halasi miestä, jolloin valtava, täysin ehdoton, puhdas rakkaus virtasi mieheen.

- Tämä on elämän tarkoitus, jatkoi Jeesus nauraen.

Mies heräsi omassa ruumiissaan. Ikuisuus puhui.

Voin kuvitella Justuksen nyt nauravan, riehuvan,  möyrivän, pelaavan, pelleilevän, halailevan ja rakastavan kaikkia. Tätä hän teki täällä ajassa. Sitä hän tekee ikuisuudessakin. Ja ikuisuuden puhe tekee minut onnelliseksi.

Hyvää ikuista joulua, rakkaat lukijat!

Evigheten talar

Det här är den tiden. Juletiden. Kära Justus! En våg av saknad och overklighet kommer över en, men när ångesten tar tag i min själ upplever jag det som Guds visitkort. Gud vill inte skapa ångest, men ångesten vänder mitt hjärta till att söka Honom. Evigheten börjar tala och min själ återhämtar sig och stillar ner sig. När jag tänker på det, så går det inte en enda dag utan att jag tänker på evigheten. Min kära Justus säkerställer det: Mitt inre talar. Evigheten talar. Om den inte talade, skulle jag inte orka leva. Men den talar och jag vet att Justus lever.

Några vänners tvååriga son överraskade sin familj vid matbordet med att spontant säga:
- Innan jag kom till den här familjen så var jag i himlen

Pojken sade detta på ett helt naturligt sätt med full självsäkerhet. Efter Justus himmelsfärd började pojken plötsligt säga dessa ord:
- Justus är hemma, Justus är hemma!

Pojken hade direkt kontakt till evigheten. Han såg till det osynliga. Han såg hemmet. Platsen där jag själv var ifrån och platsen dit Justus togs till. Evigheten talade.

Om jag skulle enbart tänka på det som jag med mina fysiska ögon såg för exakt fem år sen, skulle jag vara en kollapsad man. Men evigheten kom till min hjälp. Evigheten började tala. Gud talade. Gud verkade inte oroa sig för någonting. Om Han inte hade något att oroa sig över, så kanske kunde jag också slappna av. Evigheten talade:
- Vilket är mer verkligt: Det som du har sett eller vad Jag har sett? Din son är hemma! Allt är under kontroll!

Jag kan inte på något sätt finna livets mening utan evighetens röst. Hittar ingen logik. Jag hittar inte svaret till frågan “varför?” Ofta när jag kommer inför Gud och frågar den frågan, fylls jag med en frid i mitt inre som svarar mig:
- Jag älskar dig!

Behovet av att få svar på alla mina frågor försvann och jag kände inte heller någon fördömelse. Ingen uppmärksamhet till mina misslyckanden, självfördömelse eller ondska.
Jag älskar dig!

Det var svaret. Svaret är mäktigt.

En föräldralös, blind och liten pojke bodde i ett barnhem. Julen var nära. En vänlig liten flicka hade gjort och slagit in julklappar till föräldralösa barn och skrivit detta: “Med kärlek, önskar Jane”. En sjuksköterska öppnade paketet och läste detta för pojken. Pojken var helt förvånad och frågade:
- Vad betyder “med kärlek”?

Sjuksköterskan var berörd av pojkens ord och frågade försiktigt tillbaka: - - Vet du inte vad det betyder?
- Jag har inte ens hört, men vet du inte heller? Fortsatte pojken nyfiket.

Sjuksköterskan fylldes av medömkan och av Guds kärlek gentemot pojken. Hon gick gråtande till pojken och tog honom i sin famn, kramade och kysste honom så att tårarna föll på honom.
- Det här är kärlek, snyftade sjuksköterskan.
- Oh, asså, wow… kärlek känns ganska bra, sluddrade pojken.

Evigheten talade.

En kristen man dog på ett oklart sätt. Han var trött på sitt liv och djupt deprimerad. Innan han lämnade sin kropp såg han ett stort ljus, Jesus.
- Jag skulle vara så lycklig om du skulle återvända till jorden och till din kropp, sade Jesus.
- Men vad är meningen med mitt liv? Insisterade mannen.

Jesus log och kramade mannen. Då strömmade en enorm, ovillkorlig och ren kärlek in i mannen.
- Det här är livets mening, fortsatte Jesus skrattande.

Mannen vaknade i sin egen kropp. Evigheten talade.

Jag kan tänka mig att Justus skrattar, härjar, spelar, fånar sig, kramar och älskar alla. Det gjorde han redan här i tiden. Nu gör han det även i evigheten. Och evighetens tal gör mig lycklig.

God jul, käre läsare!

Justuksen taivaallinen syntymäpäivä - 22/12/2013. - Justus himmelska födelsedag

Lue myös sivulla: www.harrisavolainen.weebly.com

(På svenska: skrolla ner)

Noin viikkoa ennen auto-onnettomuutta näin omituisen unen: Olin opettamassa Justukselle auton ajamista. Jostakin syystä minun piti hypätä pois autosta ja katsella, kun Justus ajoikin yksin autoa. Säikähdin, kun Justus ohjasi auton vahingossa mereen ja auto vajosi pimeään syvyyteen. Lähdin hädissäni Justuksen perään uimaan. Yllättäen auto nousikin pintaan lähelle olevalle saarelle. Menin avaamaan auton ovea ja kuskin paikalla olikin pieni, ihana poika, lähes vauva. Ja hän oli Justus.

Justuksen ja Virpin isän, Erkin iloinen jälleennäkeminen maan päällä. Nyt myös taivaassa!!

Psykologisoin untani ja selitin silloin itselleni, että projisoin unessani varmaan omaa elämääni ja lapsuuttani Justuksen muodossa. Onneksi en tajunnut silloin mitään uneni profetaalisesta ja toisaalta hyvin lohduttavasta merkityksestä: auto, onnettomuus, kuolema ja pieni Justus-vauva. Justuksen viimeinen henkäys maan päällä oli hänen ensimmäinen henkäyksensä taivaassa.  Vuoden pimein päivä oli rakkaan poikani taivaallinen syntymäpäivä.

Joka kerta ajaessani autolla ohi onnettomuuspaikan, muistuvat nuo kolmen vuoden takaiset, taivaallisen syntymäpäivän tapahtumat mieleeni.  Tapahtumat tulevat kuin nopeina, kauhun valokuvina mieleeni. Paikkaan on nyt tuotu kynttilöitä ja kynttilälyhty. Pysähdymme usein siinä silloin, kun käymme Suomessa. En vieläkään voi ymmärtää ja tajuta, että se todella oli totta.  Lamaantuneena totean, etten vieläkään kykene sanomaan tätä: ”Tässä paikassa Justus kuoli!”

Justuksen veljet, Juuso ja Jomppi, ovat nimittäneet tuon päivän Justuksen taivaaseen astumisen muistopäiväksi. Kuulostaa paljon paremmalta! Tiedän, että Justus elää ja odottaa meitä.  Justus joutui kotona nuorimman veljen osan takia usein tyytymään sijaan numero kolme. Mutta taivaaseen hän astui ensimmäisenä! Kunnioitan suuresti häntä tästä! Jeesus sanoi ennen ristinkuolemaansa: 

”Minä menen valmistamaan teille sijaa, mutta tulen sitten takaisin ja noudan teidät luokseni, jotta saisitte olla siellä missä minä olen.” (Joh 14:3)

Jeesus valmisti paikat kuntoon ja haki jo Justuksen sinne, missä Hän itsekin ruumiillisesti on läsnä. (Pyhässä Hengessä Jeesushan voi olla läsnä kaikkialla). Uskon, että Justus nuuskii jo paikkoja meille muillekin, nimittäin Leila, Justuksen täti näki seuraavanlaisen unen:

”Olin taivaassa. Justus oli vastaanottamassa minua ja koko sukua. Valtava ilo jälleennäkemisestä! Justus esitteli hänelle kuuluvaa, aivan ihanaa asuinpaikkaa ja sanoi minulle. ”En ole vielä muuttanut sinne, koska odotan teitä!”

Välillä rationaalinen mieleni ajattelee, että onkohan Jumalan Sana, unet ja näyt kaikki vain toiveajattelua. Lapsenkaltainen sydämeni sisälläni uskoo tämän kaiken, mutta aikuinen mieleni epäilee. Ahdistus vaanii ovella. Minulla ei todellakaan ole muuta keinoa kuin jättää mieleni epäilykset Jumalalle, joka näkee, ymmärtää ja auttaa.

Eräässä tällaisessa epäilevän tuskaisessa olossa, valtavassa ikävässä ja ahdistuksessa istuin yksin sohvallani. Istuimme usein Justuksen kanssa vierekkäin siinä. Usein pientä painia ja härnäämistä tietenkin. Miten kaipasinkaan nyt häntä! Käännyin sydämessäni ja epäilyksissäni Isän puoleen. En tehnyt muuta kuin hengitin ja ikävöin.

En tiedä kuvittelinko, mutta odottamatta ajatuksiini tuli sanoja, jossa aivan kuin Jumala olisi sanonut Justukselle: ”Käy iskäsi luona lohduttamassa häntä!” Yhtäkkiä ajattelin Justuksen olevan vierelläni sohvalla. Väänsin hänen näkymätöntä päätään ja annoin suudelman hänen näkymättömälle poskelleen ja itkin. Salliko Jumala poikani vierailun lähelläni? Totta vai ei, en tiedä, mutta helpotti niin.

Jälleennäkemisen todellisessa toivossa julistan nyt virallisesti Justuksen kuolinpäivän kauhun-, surun- ja ahdistuksen päivästä ilon-, toivon- ja ihanan iankaikkisuuden päiväksi -  Justuksen taivaalliseksi syntymäpäiväksi. Niinpä toivotankin sinulle tänään, rakas Justus: 

”Hyvää taivaallista syntymäpäivää! ”

Ja sinulle arvoisa lukijani: ”Hyvää joulua!”

---

Justus himmelska födelsedag

Ungefär en vecka innan bilolyckan drömde jag en märklig dröm: Jag höll på att lära Justus hur man kör bil. Av någon anledning behövde jag hoppa ur bilen för att se hur Justus körde bil på egen hand. Jag blev skrämt när Justus råkade köra in till havet och bilen sjönk ner i mörkret, in i djupet. I min nöd hoppade jag ner i vattnet för att hjälpa honom. Plötsligt kom bilen upp på vattnets yta vid en ö som låg nära. Jag gick för att öppna dörren jag såg en liten, söt och underbar pojke. Som en bäbis. Och han var Justus.

Justus och Virpis pappas, Erkkis återseende på jorden. Nu också i himlen!!!

Jag tänkte och grubblade över min dröm och förklarade för mig själv att jag säkert processerade mitt eget liv och min barndom i form av Justus. Tack och lov förstod jag inte då den profetiska biten i den här drömmen, men å andra sidan var den väldigt tröstande nu när man tänker efter. En bil, olycka, död, liten Justus-bäbis. Justus sista andetag på jorden var hans första andetag i himlen. Årets fysiskt mörkaste dag fick vara min kära sons himmelska födelsedag.

Varje gång när jag kör förbi olycksplatsen kommer de tre år gamla minnena från den himmelska födelsedagen fram. Händelserna kommer som snabba och fruktansvärda fotografier i mitt sinne. Vi har nu stoppat ljus och lyktor vid olycksplatsen. Vi stannar vid den platsen ofta när vi besöker Finland. Jag kan fortfarande inte förstå eller begripa att det verkligen var sant. Förlamad och helt förkrossad konstaterar jag, som om jag fortfarande inte kan säga det: "Här dog Justus!"

Justus bröder, Juuso och Jomppi har döpt den där dagen till en minnesdag av Justus himmelsfärd. Då låter det mycket bättre! Jag vet, att Justus lever och väntar på oss. Justus blev tvungen som minstingen i familjen att ofta nöja sig med positionen tre. Min när det gäller himlen var han först! Jag respekterar honom så stort för det här! Jesus sade innan Han dog på korset: 

”Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” (Joh 14:3)

Jesus förberedde en plats och hämtade Justus dit där Han också rent kroppsligt är (Via den Helige Ande kan Jesus vara närvarande varsomhelst). Jag tror på att Justus redan nu kikar på platser för att förbereda alla andras ankomst till himlen. Nämligen, Leila, Justus moster drömde följande: 

"Jag var i himlen. Justus var där för att ta emot mig och hela släkten. Enorm glädje av att få ses igen! Justus visade runt vad som var hans grejer och visade alla en underbart vacker plats att bo på och sedan sade han till mig: "Jag har inte flyttat dit än, för att jag väntar på er!"

Ibland det rationella jaget tänker på att alla dessa drömmar, visioner och Guds Ord är bara tankar av förhoppning. Lika som ett barn tror mitt hjärta på allt detta, men mitt vuxna sinne tvekar. Ångesten förföljer mig vid dörren. Jag har inga andra val än att lämna över mitt sinne och mina misstankar till Gud, som ser, förstår och hjälper. 

En kväll satt jag ensam på soffan fylld av enorm saknad, tvivel och ångest. Jag och Justus satt ofta bredvid varandra där på den soffan. Ofta också retade vi och brottades med varandra lite grann. Vad jag längtade efter honom! I mitt hjärta vände jag mig mot Fadern i min tvivel. Jag gjorde ingeting annat än att jag andades och längtade. 

Jag är inte säker om jag bara inbillade mig, men i mina tankar kom det oväntat en massa ord, som om Gud hade sagt till Justus: "Gå och trösta din pappa!" Plötsligt föreställde jag mig att Justus var där bredvid mig på soffan. Jag tog min arm runt hans axel och vred ner hans huvud, så som jag brukade reta honom. Jag gav också en puss till hans osynliga kind och grät. Tillåter Gud att min son besöker mig? Sant eller falskt, jag vet inte, med det tröstade mig.

I hoppet om att få mötas igen proklamerar jag nu officiellt den här dagen av fruktan, sorg och ångest till en dag av glädje, hopp och evighetens dag! Till Justus himmelska födelsedag!
Så nu önskar jag dig min kära son, Justus:
"Grattis på den himmelska födelsedagen!"

Och till dig, kära läsare: "God jul!"

Liitto Iskän kanssa - Förbund med Fadern

 Uudet kotisivut: Klikkaa tästä

(På svenska, skrolla ner)

Tänään 12 elokuuta 2016 täyttää minun rakas poikani Justus 20 vuotta! Suuret onnittelut sinne taivaaseen! Juhlimme sinua täällä maan päällä emmekä unohda sinua koskaan! Ikävöimme ja rakastamme sinua. Otamme ehtoollista illalla, sillä tiedämme sen taivaallisen merkityksen: Taivaallinen perheemme on salatulla tavalla mukana ehtoollisessa. Olet aivan varmasti tietoinen tästä yhteysateriastamme.
Muistelemme ikuista liittoa, jonka Jeesus teki Isän kanssa meidän hyväksemme. Muistelen myös liittoa, jonka tein sinun kanssasi, rakas Justus!


Olin jo ennen Justuksen taivaaseen menoa tuttava masennuksen kanssa. Muistan, kun poikieni ollessa pieniä en jaksanut olla riittävästi läsnä heidän kanssaan oman ahdistavan olon takia. Rakastin poikiani, mutta en mitenkään osannut tuoda sitä ilmi. Olin huolestunut omasta tilastani ja kannoin siitä syyllisyyttä. Pelata kyllä jaksoin. Ja sitä me kyllä harrastimme poikien kanssa. Siunatut pallopelit! Vieläkin, kun ajattelen erilaisia palloja, syntyy liikettä korvieni välissä, joka siirtyy joskus jopa jalkoihin.

Olin ja olen siunattu aivan huippuystävillä. Erääällä ystävälläni oli myös kolme poikaa ja hän priorisoi omat poikansa tärkeimmäksi asiakseen omassa elämässään - Jumalan ja vaimon jälkeen. Kuinka hän auttoikaan minua, kun en itse ollut kykenevä läsnäolemiseen:  "Tehdään liitto poikiemme kanssa! Järjestetään kouluun lähtemisen siirtymisriitti poikiemme kanssa!"

Niinpä näinä vuosina olen tehnyt liiton kaikkien poikieni kanssa. Liitto oli sellainen, että menimme metsään tai johonkin maisemallisesti hienoon paikkaan kunkin pojan kanssa vuorollaan. Lupasimme siellä siunata toisiamme koko loppuiän, vaikka olisimmekin asioista täysin eri mieltä. Siunasin poikani kättenpäällepanemisella rukoillen Jeesuksen nimessä. Sitten oli pojan vuoro siunata minua. Liiton merkiksi annoin pojilleni linkkarin, johon oli kaiverrettu pojan nimi! Ihanimpia hetkiä elämässäni! Liitto on voimassa edelleenkin. Linkkarin kaiverrus todistaa sen! Ei edes kuolema voi rikkoa liittoa. Poika teki liiton Iskän kanssa!



Istuin viime kesänä itkien Justuksen liittopaikalla. Kiitin Isää, että poikani on kotona, mutta huusin taivaaseen päin ikävääni: "Justus on sinun poikasi, mutta hän on myös MINUN poikani! Liitto kestää läpi kuoleman. Minulla on ikävä liittokumppaniani. Haluaisin jo nähdä hänet!"

Taivas oli ihan hiljaa. Syvä rauha lepäsi kuitenkin ilmapiirissä.

Vanhan testamentin aikana eri heimot tekivät liittoja keskenään esimerkiksi niin, että halkaisivat eläimiä kahtia. Eläimen puolikkaat asetettiin erilleen toisistaan ja heimojen johtajat marssivat juhlallisesti miekkojensa kanssa halkaistujen eläinten keskeltä huutaen suurin piirtein näin: "Kaikki, mikä kuuluu meille, kuuluu myös liittoheimolle. Jos liittoheimomme joutuu taisteluun, lupaamme puolustaa heitä. Jos me rikomme tämän liiton, niin tehtäköön meille samoin kuin näille eläimille!"

Tuo eläinten halkaisemisen tapa oli taustana sille, kun Jumala Isä halusi tehdä liiton Aabrahamin kanssa. Aabraham halkaisi eläimet kahtia ja ajatteli varmaan marssia eläinten läpi huutaen liiton ehtoja. Kyllähän Jumala tiesi ettei Aabraham kyennyt pitämään littoa ja varmaan vartin päästä liiton muodostamisen jälkeen Aabraham poloinen täytyisi halkaista kahtia. Niinpä Jumala vaivutti liittohetkellä Aabrahamin syvään uneen ja liikkui itse Aabrahamin puolesta eläinpalojen välistä! 

Isä teki siis liiton itsensä kanssa, mutta se liitto luettiin Aabrahamin tekemäksi! Tätä tarkoittaa huikea veriliitto. "Halkaisuliitto" oli vain esikuvaa paljon suuremmasta. Jumala itse tuli Jeesuksessa maailmaan ja sovitti maailman itsensä kanssa. Kaikki, jotka tulevat Kristukseen saavat samaistua 100%:sti tuohon liittoon: Isä katsoo tehneensä ikuisen liiton ihmisen kanssa. Se, mitä tapahtui Jeesukselle, on tapahtunut minulle, koska olen Kristuksessa!!

Koska Kristus on ylösnoussut, niin minäkin olen ylösnoussut!  Jos Kristus ei olisi ylösnoussut, niin "kaikki Kristuksessa nukkuneet olisivat kadotettuja." (1Kor 15:18)  Mikä samaistuminen liittoon! Liitto on voimassa edelleenkin niille, jotka haluavat solmia tuon liiton. Uuden testamentin "kaiverrus" todistaa sen eikä edes kuolema voi rikkoa liittoa.  Poika on tehnyt liiton Iskän kanssa!

Muistelen tänään isien ja poikien liittoja suurella haikeudella ja kunnioituksella. Jälleennäkemisen uskossa ja toivossa.




"Sillä Jumala oli Kristuksessa ja sovitti maailman itsensä kanssa eikä lukenut ihmisille heidän rikkomuksiaan ja Hän uskoi meille sovituksen sanan." (2 Kor 5:19)

"Tämä on minun ruumiini, joka muretaan teidän puolestanne. Tehkää tämä minun muistokseni!
Tämä malja on uusi liitto minun veressäni. Niin usein kuin te juotte, tehkää se minun muistokseni!"
(1Kor 11:24-25)

---

Förbund med Fadern

Idag, den 12 augusti fyller min älskade son 20 år! Stora gratulationer upp till himlen! Vi firar dig här på jorden och vi kommer aldrig någonsin att glömma bort dig! Vi saknar dig och vi älskar dig. Vi kommer att ta nattvard ikväll, för att vi vet vad den har för himmelsk betydelse. Den himmelska familjen är även närvarande på ett hemligt sätt under nattvarden. Du är säkert medveten om dessa gemensamma måltider när vi är tillsammans med familjen.
Vi minns och tänker på det eviga förbundet som Jesus gjorde med Fadern för vår skull. Jag minns och tänker även på förbundet som jag gjorde tillsammans med dig, älskade Justus!

Jag var redan innan Justus himmelsfärd bekantat mig med depressionen och ångesten. Jag minns när mina söner var små så orkade jag inte vara tillräckligt närvarande tillsammans med dem på grund av hur jag mådde. Jag älskade mina söner, men jag kunder inte på något sätt visa det. Jag var orolig över min egen situation och på grund av det bar jag skuld. Jag orkade spela och sporta. Det höll vi på med mycket med grabbarna. Välsignade bollsporter! Även idag när jag tänker på olika form av sportbollar börjar det födas rörelse mellan mina öron och även i mina ben och fötter. Det blir jag taggad av!

Jag var och är fortfarande välsignad av toppenvänner runtomkring mig. En vän till mig har också tre söner och han prioriterar dem högre än något annat i sitt liv - Efter Gud och sin fru. Vad han hjälpte mig, när jag själv inte var kapabel. "Låt oss göra förbund med våra söner! Vi skapar en skolstartsrit tillsammans med våra söner!"

Så jag har gått in i förbund med alla mina söner. Förbundet gick så att vi gick till skogen eller till något annat ställe som hade vacker utsikt, med en son i var sin tur. Vi lovade att välsigna varandra resten av vårt liv, även om vi inte skulle hålla med om alla saker och inte komma överens. Jag välsignade mina söner med handpåläggning och bad i Jesu namn. Då var sönernas tur att välsigna mig. Som förbundsmärke gav jag alla mina söner en fickkniv där deras namn var ingraverade! Några utav mina bästa stunder i mitt liv! Förbundet gäller fortfarande! Graveringen i fickkniven bevisar det! Inte ens död kan bryta ett förbund. Sonen gjorde förbund med sin Pappa!












Förra sommaren satt jag och grät vid min och Justus förbundsplats. Jag tackade Fadern att min son är hemma men ropade samtidigt i min längtan till himlen: "Justus än din son, men han är också MIN son! Ett förbund håller genom döden! Jag saknar min förbundskompanjon! Jag vill träffa honom!"

Himlen var helt tyst. En djup frid vilade i atmosfären.

Tiden då gamla testamentet var skriven gick olika folkstammar in i förbund med varandra. Ett exempel på hur de gjorde det var att de halverade ett djur, lade dem isär från varandra och stammarnas ledare gick högtidligt emellan med sina svärd ropandes: "Allt som tillhör oss, tillhör även stammen som vi går in i förbund med. Om de hamnar i krig, vi lovar att hjälpa. Om vi bryter förbundet, låt oss hända på samma sätt som till dessa djur!"

Att halvera djur mitt itu var en förberedande händelse till när Gud skulle gå in i förbund med Abraham. Abraham särade på djuren och tänkte säkert gå igenom dem ropandes ett gäng förbundsramsor. Såklart visste Gud att Abraham inte kunde hålla förbundet och säkert efter en kvart skulle Abraham behövas delas mitt itu. Så Gud sövde ner Abraham till djup sömn och själv gick igenom djurbitarna i Abrahams ställe!

Fadern gick i förbund med sig själv, men det räknades som om det var Abraham som gjorde det! Det är det här som är det otroliga blodsförbundet! "Splittringsförbundet" var bara en bild av något större som skulle komma! Gud själv kom till gjorden i Jesus och försonade världen med sig själv. Alla som kommer till Kristus får identifiera sig med det förbundet till 100%! Fadern ser att han har gått in i förbund med människan. Det som hände med Jesus har också hänt mig, eftersom jag är i Kristus!

Eftersom Jesus är uppstånden är också jag uppstånden! Om inte Jesus hade uppstått,"Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade" (1Kor 15:18) Vilken identifiering med förbundet! Förbundet gäller fortfarande för de som vill ansluta sig till det. Nya testamentets "gravering" bekräftar det och inte ens död kan bryta förbundet. Sonen har gått in i förbund med Fadern!

Idag minns jag och tänker på fädernas och sönernas förbund med sorg och respekt. I tron och hoppet om att vi ska träffas igen.


"Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord" (2 Kor 5:19)

"Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig." På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade:"Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig"
(1Kor 11:24-25)

"Justuksen äärettömän ihanan muiston kunniaksi haluaisin sanoa sinulle, että.... " - "Till äran och till det underbara minnet av Justus vill jag säga dig att..."

(På svenska, skrolla ner)

1. Olemme kotoisin Jumalasta

Uskon, että Justus voisi sanoa rohkeasti, ilman häpeää tai pelkoa juuri niin kuin on Raamattuun kirjoitettu: "Täältä taivaasta minä olinkin kotoisin. Täältä minä lähdin ja tänne minä tulin. Olin Jumalassa ennenkuin synnyin ja nyt sain jo etuajassa tulla kotiin. Kuolemani oli vain ero ruumiista.  Odotan täällä teitä, rakkaani. Eläkää täysillä. Rakastakaa toisianne. Kertokaa niin monelle kuin ennätätte tästä paikasta ja siitä, että te kaikki olette kotoisin täältä!

"Hänessä me elämme (elimme) ja liikumme (liikuimme) ja olemme (olimme)."(Apt 17:28)
(Alkutekstissä kyseiset verbit ovat kaikissa aikamuodoissa.)

2. Älä luovuta

Vaikka pimeys, masennus, helvetti ja kaikki maailman perkeleet pyörisivät pääsi ympärillä. Vaikka epätoivo, pelko, kauhu, tuska ja pahuuden piinaavat ajatukset valtaisivat sielusi. Vaikka missään ei näy valoa. Vaikka tunnelimatka ei näyttäisi koskaan päättyvän. Vaikka kuoleman diagnoosi olisi annettu. Vaikka tekisit majasi helvettiin.

Ikuinen Isäsi on lähempänä kuin hengityksesi. Hengitä. Älä luovuta. Tee se, mitä varten olet syntynyt. Jumalan poissaolon tuntukin on täynnä Hänen läsnäoloaan!

"Jos minä tekisin sänkyni helvettiin, niin katso, Sinä olet siellä!" Ps 139:8 (King James käännös)
                                                 
3. Taulun arvon ratkaisee sen tekijä

Uskon, että taivaaseen tullessaan Justus häikäistyi siitä, kun hän sai tajuta sen valtavan arvon, mikä on jokaisella ihmisellä: "Sillä ei ole mitään väliä, minkä kokoinen, hajuinen tai näköinen olen. Ei mitään väliä, mitä kansallisuutta, uskontoa, enemmistöä tai vähemmistöä edustan. Olen luotu Jumalan kuvaksi. Näytän Jumalalta! Huh huh! Made in God.

Minun tekemäni taulun arvo on tasan 5 kruunua (= 55senttiä), mutta Leonardo da Vincin ehkä 500 miljoonaa kruunua. Jumalan nimmarilla varustettu taulua ei voi edes mitata rahassa. Niinkuin taulun arvon ratkaisee sen tekijä, niin minunkin arvoni määräytyy siitä, kuka on minut tehnyt!

"Ja Jumala loi ihmisen omaksi kuvaksensa." (1 Moos 1:27)

4. Olemme lähes jumal' olentoja

Uskon, että Justus näkee paljon mahtavia enkeleitä taivallisissa, mutta hän varmaan sanoisi näin: "Enkelit ovat sekä taivaassa että maan päällä mahtavia, palvelevia henkiolentoja, mutta minut on asetettu vielä suurempaan asemaan. Ihminen on lähes jumal'olento. Kuninkaallisessa valtaistuinsalissa enkelit ovat kumartuneena suuressa pelossa ja kunnioituksessa pyhän Jumalan edessä, mutta minä olen Jumalan lapsi, joka hyppään Isäni syliin ja kerron Hänelle päivän kuulumiset nauttien Iskän käsittämättömästä ihanuudesta."

"Sinä teit hänestä lähes jumal`olennon!" (Ps 8:5)

5. Olemme syntiinlangenneita ihmislapsia

Uskon, että Justus on nyt saanut täydellisen selvyyden maailmassa vallitsevasta pahuudesta ja sanoisi ehkä näin:  "Olimme syntiinlangenneita,  erossa (=hengellisesti kuolleita) Jumalasta synnin takia. Pahuuden syy ei ollut Jumala, jolle me niin usein kiukuttelimme. Ongelman juuri oli ihmisen ero Jumalasta (=synti). Synnin palkka on kuolema. Tässä samassa veneessä on koko ihmiskunta.

"Sillä kaikki ovat syntiä tehneet ja ovat Jumalan kirkkautta vailla." (Room 3:23)
"Ihmiselle on määrätty, että heidän kerran on kuoleminen, mutta sen jälkeen tulee tuomio." (Hepr 9:28)

6. Liiton voima

Uskon, että Justus suorastaan vapisee yhdessä taivaan kanssa, kun hän nyt lopullisesti tajuaa liiton voiman. Kautta aikojen Isä halusi tehdä liiton ihmisen kanssa. Ei onnistunut, koska ihminen rikkoi aina liiton. Niinpä Jumala itse tuli ihmiseksi Jeesuksessa ja täytti ihmisen puolesta liiton itsensä kanssa. Tuo liiitto onnistui täydellisesti. Ottamalla vastaan Jeesuksen saamme samaistua täydellisesti Jeesuksen ja Isän väliseen liittoon: Minä olen tehnyt ikuisen liiton Isän kanssa, koska Jeesus minussa on tehnyt liiton ja täyttänyt kaiken!! Melko hyvä uutinen - vai?  Olemme siis täydellisiä Isän edessä, vaikka puuhastelemmekin omien vikojemme ja syntiemme kanssa päivät pitkät! Kuoleman jälkeinen negatiivinen tuomio on peruttu täydellisesti!

"Niin ei nyt siis ole mitään kadotustuomiota niille, jotka Kristuksessa Jeesuksessa ovat!" (Room 8:1)


7. Ostohintamme oli suurempi kuin kaikki maailman kullat yhteensä.

Ihmistä ei voitu ostaa takaisin kullalla eikä hopealla. Niinkuin romuauto oli lunastuskunnossa, niin ihminen oli täydellisessä lunastuskunnossa suhteessaan Jumalaan. Hinta maksettiin ja se oli kallein mahdollinen: Jeesuksen veri. Kun sisimpämme valtaa arvottomuuden tunto, kannattaa muistaa tuo lunastushinta! Olemme tuon hinnan arvoisia!

Merkillistä on, että pimeys ja järkiteologia eivät halua kuulla tätä. Se yritetään kieltää kaikin tavoin. Voin vain kuvitella taivaan joukkojen aplodeja, pauhuntaa ja suorastaan mylvintää, kun Jeesus sanoo Isälle tallustellessaan Justuksen kanssa Isän valtaistuimen eteen: "Hinta on maksettu. Justus kuuluu meille ikuisesti!"

 "Ette ole millään katoavaisella, ette hopealla ettekä kullalla, lunastetut turhasta, isiltä peritystä vaelluksestanne, vaan Kristuksen kalliilla verellä, niinkuin virheettömän ja tahrattoman karitsan." 
(1 Piet 1:18-19)

8. Pidä huoli siitä, että valitset, kuka sinut hakee pois tästä ajasta!

Valinnan voima on huikea. Valinta on meidän - ainakin joissakin asioissa. Aivan kaikki ihmiset tällä planeetalla, jotka ottavat vastaan Jeesuksen sovitustyön ja turvaavat siihen, kutsutaan kotiin. Ja kaikki, jotka valitsevat hyljätä Isänsä rakkauden uhrin Jeesuksessa, valitsevat myös sen, että joku toinen hakee heidät pois tästä ajasta, kun heidän aikansa on lähteä.

"Jokainen, joka huutaa avuksi Herran nimeä, pelastuu." (Room 10:13)

Jumalan olemukseen ei kuitenkaan kuulu sana hylkääminen. Vaikka hylkäisimmekin Jumalan mielemme tasolla, niin Hän tuntee sydämemme. Ainakin minun pääkoppa on joskus niin sekaisin, että parasta on joskus antaa oma valintakyky ja -kyvyttömyyskin Hänen käsiinsä. Kysymys on siis sydämen uskosta, joka sekin on kotoisin Hänestä. Sydämen epätoivoinen kääntyminen Hänen puoleensa riittää. Hänen nimensä huutaminen riittää!  Uskon, että Justus sanoisi myös: "Tulette yllättymään Jumalan hyvyydestä! Tulette yllättymään, ketä täällä on!"

Vapaan tahdon teologia ei siis ole ihan aukoton. Emme todellakaan voi valita kaikkea. Kukaan ei kysynyt minulta, halusinko syntyä savolaiseksi, tämän näköiseksi ja-kokoiseksi. Minulta ei myöskään kysytty, halusinko luovuttaa poikani taivaaseen. Mutta Jeesuksen sovitustyön valitseminen on minulle mahdollista. Ja sen teen! Ja tämän kaiken kerron sinulle. Justuksen äärettömän ihanan muiston kunniaksi!

Kuva: Justus Savolainen

---

Till äran och till det underbara minnet av Justus vill jag säga dig att...

1. Vi är från Gud

Jag tror på att Justus, frimodigt utan skam eller rädsla, skulle kunna säga att så som det står skrivet i Bibeln: "Det är från himlen jag kommer ifrån. Det var härifrån jag gick och det var hit jag kom. Jag var i och hos Gud innan jag ens var född och nu fick jag komma hem lite i förtid. Min död var bara en separation från min kropp. Jag väntar på er här, mina kära. Lev fullt ut. Älska varandra. Säg till så många som ni hinner om denna plats och att de alla är ursprungligen härifrån!"

"Ty i honom är det vi lever (levde), rör oss (rörde oss) och är till (var till)" (Apg 17:28)

(I grundtexten betyder verben ovan alla tidsformer (var, är och kommer att vara)


2. Ge inte upp

Även om mörkret, depressionen, helvetet och alla världens demoner skulle snurra över och runt ditt huvud. Även om hopplösheten, rädslan, ångesten och ondskans tankar skulle ta över din själ. Även om du inte skulle se något ljus någonstans. Även om den mörka tunneln aldrig skulle verka ta slut. Även om dödsdiagnosen var given. Även om du satte din boning i helvetet.

Din eviga Fader är närmare än din egen andning. Andas. Ge inte upp. Även känslan av Guds frånvaro är Hans närvaro!

"Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där" (Ps 139:8)
                                             

3. Tavlans värde beror på artisten

Jag tror på att Justus fick inse det otroliga värdet som alla människor har när han fick komma upp till himlen: "Det spelar ingen roll hur stor jag är, hur jag luktar eller hur jag ser ut. Det spelar ingen roll vilken nationalitet, vilken religion, vilken majoritet eller minoritet som jag representerar. Jag är skapad till Guds avbild. Jag ser ut som Gud! Wow. Made by God.

En tavla som jag har målat har ett värde på ungefär 5 kronor, men Leonardo da Vincis målning har ett värde på kanske 500 miljoner kronor. En tavla som Gud har signerat kan man inte ens sätta något värde på. Så som tavlans artist avgör värdet på tavlan, så avgörs också mitt värde utifrån det, vem som har skapat mig!

"Och Gud skapade människan till sin avbild" (1 Mos 1:27) 


4. Vi är gudomliga

Jag tror på att Justus ser massor av fantastiska änglar i himlen, men han skulle säkert säga så här:
"Änglar är coola, fantastiska tjänande varelser både i himlen och på jorden, men jag har blivit satt på en högre position. En människa har gudomlig ursprung. I det himmelska tronrummet är det änglarna som böjer sig i stor respekt framför den heliga Guden. Men jag är Guds barn som bara kan hoppa in i Hans famn och som jag kan tömma dagens personliga nyheter till, samtidigt som jag kan njuta av Pappas ofattbara kärlek.

"Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom!" Ps 8:6  (1917 översättning)


5.Vi är människobarn fallna i synd

Jag tror på att Justus har nu fått en klar förståelse för all ondska som råder på jorden, och han skulle säkert säga så här: "Vi var fallna i synd, vi var separerade (andligt döda) från Gud på grund av synden. Anledningen till ondska var inte Gud, som vi så många gånger skyller på. Roten till det stora problemet är människans separation från Gud (synd). Syndens lön är döden. I denna samma båt ligger mänskligheten.

"Alla har syndat och saknar härligheten från Gud" (Rom 3:23)
"Så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom" (Hebr 9:28)

6. Förbundets styrka

Jag tror på att Justus nästan darrar tillsammans med himlen, nu när han förstår styrkan i förbundet. Genom tiderna är det Fadern som ville gå in i förbund med människan. Det gick inte, eftersom människan alltid bröt förbundet. Därför var det Gud själv som i Jesus kom till jorden som människa, och gick in i förbund med sig själv genom att representera hela mänskligheten. Det där förbundet blev fullkomligt, perfekt! Med att ta emot Jesus kan vi identifiera oss med förbundet som är emellan Jesus och Fadern. Jag har gått in i ett evigt förbund med Fadern eftersom Jesus i mig har gjort förbund med Fadern och fullbordat allt! Helt fantastisk nyhet, va? Vi är alltså fullkomliga inför Fadern, även om vi håller på med massa saker och synder...
Fördömelsen som kommer efter döden är avbrutet!

"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus" (Rom 8:1)


7. Inköpspriset på oss var större än alla värdens guld tillsammans.

Människan kunde inte köpas tillbaka med guld eller silver. Så som en skrotbil var i friköpskondition, så var människan i samma friköpskondition i förhållande till Gud. Priset betaldes med det allra dyrbaraste: Jesu blod. När vårt inre är fyllt av känslor av värdelöshet, så är det bra att komma ihåg priset som är betalt för dig! Och vi är faktiskt värda det priset!

Det konstiga är att mörkret och hjärn- och sinnesteologi vill inte höra detta. Man försöker förneka detta på alla möjliga konstiga sätt. Jag kan bara tänka mig alla dessa applåder, jubel och fröjd när Jesus säger till Fadern när Han kommer tillbaka framför tronen: "Priset är betalt. Justus tillhör nu mig till evig tid!"

"Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte" (1 Petr 1:18-19)


8. Se till att du väljer vem som hämtar dig från den här tiden.

Valets styrka är otrolig. Valet är vårt - iallafall i vissa saker. Precis alla människor på den här planeter som tar emot Jesu försoningsverk och förlitar sig på det, tas hem. Och alla som väljer att avvisa Faderns kärleksoffer i Jesus, väljer också det att det är någon annan som hämtar en när det är dags att lämna den här tiden. 

"Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst" (Rom 10:13)

I Guds väsen tillhör dock inte ordet "överge". Även om vi skulle överge Gud i våran sinnesnivå, känner Han ändå våra hjärtan. Iallafall är mitt huvud så förvirrat ibland, så att det är bäst att låta sig själv och allt med det lämnas i Hans händer. Frågan är om hjärtats tro, som också är ursprungligen från Gud. Det räcker att jag i min hopplöshet vänder mig till Honom. Det räcker att jag ropar Hans namn! Jag tror på att Justus också skulle säga: "Ni kommer bli förvånad över Hans godhet! Och ni kommer också bli förvånade vilka som är här!"

Den fria viljans teologi är dock inte helt vattentät. Vi har verkligen inte fått välja allt. Ingen frågade mig om jag vill bli född som savolainen, eller om jag vill se ut så här. Ingen frågade mig om jag vill låta min egen son tas upp till himlen. Men att välja Jesus försoningsverk är möjligt. Och det väljer jag! Och allt dett säger jag till dig till ära och till det underbara minnet av Justus!

Bild: Justus Savolainen

Uudet kotisivut! - Ny hemsida!

Tässä uudet kotisivuni! Täältä löytyvät nyt kaikki vanhat ja tulevat blogikirjoitukseni. Lisäksi sivuillani on poikiemme tuottamaa musiikkia ja videoita. Käy nuuskimassa, jos kiinnostaa!

Här är min nya hemsida! Här hittar du alla mina gamla samt nya blogginlägg. Utöver det finns det även musik och videoklipp i hemsidan som mina söner har gjort. Klicka in och kolla!



http://harrisavolainen.weebly.com/


/Harri

Rakkauskirje Justukselle - Kärleksbrev till Justus

Kaksi vuotta Justuksen taivaaseenastumisen päivästä.  Ei ole joulufiilis. Välillä sisin huutaa, että pääsisi itsekin jo kotiin. Varsinkin silloin, kun masennuksen nihkeä painostus hengittää niskaan. Mitä voisin tehdä helpottaakseni oloani ja ikävääni?

Rakkauskirje?  Pelkästä ajatuksesta minulle tuli itku – ja helpotus.  Kyllä Justus tiesi, että rakastan häntä, mutta tuntuu vaan sille, että se on sanottava uudestaan ja uudestaan.

Muutamia vuosia sitten luin Jumalan Sanan ytimestä ja ”punaisesta langasta” tiivistetyn Taivaan Isän rakkauskirjeen lapsilleen. Katso ja kuuntele ihmeessä tämä video! 

Tämä kosketti minua valtavasti. Tuon rakkauskirjeen innoittamana halusin kirjoittaa omille pojilleni kirjeen Taivaan Isältä. Huomasin sydämeni yhtyvän noihin Taivaan Isän sanoihin ja välillä melkein tunsin Jumalan Isän pakahtuvan rakkauden omia poikiani kohtaan!

Nyt täytyy tehdä se uudestaan:

Rakas poikani Justus!

Olit sydämessäni ennekuin synnyit. Odotimme äitisi ja veljiesi kanssa sinua niin innolla. Kun synnyit, niin rauhoitut heti, kun kuuntelimme ylistysmusiikkia. Aivan kuin heti lapsuudesta asti olit tietoinen, mistä olit kotoisin. Mikä ilo! Veljesi olivat myös niin kosketettuja maailmaan tulosi johdosta.

Niin kuin silmät sidottuina olleet pienet lapset tunnistavat äitinsä (katso alla oleva video), niin sinä olet aina tunnistanut, missä ovat rakkaasi. Tiedän, että tunnistit taivaan tuoksun ja sen valtavan rakkauden kotiinlähtöpäivänäsi ja valitsit jäädä taivaaseen. Voi, miten ylpeä olen sinusta. Olen niin onnellinen sinusta. Halkean kaipuusta ja ikävästä, mutta ihailen ja kunnioitan sinua niin paljon! 

 "Lampaat seuraavat Häntä (Jeesusta), sillä ne tuntevat Hänen äänensä, vierasta ne eivät seuraa..." - Joh 10:4-5

Olit perheemme ja ystäviemme ilopilleri alusta asti. Toit iloa pelkällä olemassaolollasi.  Pelkkä sinun katselusi sai aikaan ilon ja riemun purkauksia. En todellakaan ollut ainoa ihminen, jonka masennus väistyi pelkästä sinun ajattelemisesta! Nyt katselen kuviasi ja sinä tunnut niin elävältä. Elävämmältä kuin kukaan meistä.

Sydämesi puhtaus, ihanat silmäsi, veikeät ilmeesi, spontaanit rakkauden ilmaisusi, uskomattoman lempeä suhtautumisesi kärsiviin ja auttavainen luonteesi oli niin valloittavaa: ”Minä haluan auttaa ihmisiä!” huudahdit saunassa, kun puhuimme tulevaisuudestasi. Välillä tuntuu, että sinun huudahduksesi toteutuu silmiemme edessä:

Rakas Justus!  Ihmisiä on tullut Jumalan ja Jeesuksen luokse sen perusteella, kun he ovat kuulleet juttuja sinusta. Ihmisille on tullut toivoa elämään, kun he ovat kuulleet kertomuksia sinusta, elämästäsi ja kuolemastasi. Olet todellinen tienraivaaja. Pakahdun ylpeydestä. Elämäsi on edelleenkin niin merkityksellinen. Sinä autat ihmisiä!! Voi kuinka kaipaan jo nähdä sinut!

Koko perheesi ikävöi sinua. Me rakastamme sinua niin paljon. Minä haluaisin jo nähdä sinut! Hirveä ikävä. Mutta rakas poikani, hyvää joulua sinne taivaaseen! Kohta vietämme ikuisuuden yhdessä – eikä enää koskaan erota toisistamme!

Ei koskaan!

T:Iskä

---

                                   

Kärleksbrev till Justus

Det är två år sedan Justus himmelsfärd. Inga julkänslor. Ibland skriker mitt inre om att få komma hem också.  Speciellt när depressionen trycker på och vill få mig till andra tankar. Vad skulle jag kunna göra för att lindra smärtan och saknaden?

Ett kärleksbrev? Bara tanken på det fick mig att gråta som dock ledde till lättnad. Sannerligen visste Justus att jag älskade honom, men ändå känner jag att jag måste säga de orden om och om igen.

Några år sedan läste jag en sammanfattning av Guds Ords kärna och dess ”röda tråd” till mina barn. Titta gärna på denna video! 

Detta berörde mitt hjärta enormt och inspirerade mig att själv skriva ett brev till mina barn från Pappa Gud. Jag märkte att mitt hjärta kunde identifiera sig med dessa ord och ibland kunde jag nästan känna Pappas hjärta smälta av kärlek för mina egna söner!

Nu vill jag skriva det igen:

Min kära son Justus!

Du fanns i mitt hjärta innan du ens var född. Jag och mamma väntade ivrigt på dig tillsammans med dina bröder. När du föddes så blev du lugn genast när vi lyssnade på lovsångsmusik. Som om du redan då visste var du hade kommit ifrån. Vilken glädje! Dina bröder var också så lyckliga och berörda av din ankomst till denna värld.

Lika som dessa barn känner igen sina mammor trots att de har på sig ögonbindel (kolla video nedan), har du alltid känt igen och vetat var dina nära och kära är. Jag vet att du kände doften av himlen och den enorma kärleken på din hemkomstdag och du valde att stanna i himlen. Åh, jag är så stolt över dig. Jag är så lycklig över dig. Jag spricker av längtan att få se dig, men jag beundrar och respekterar dig så mycket!

"Fåren följer Honom, eftersom de känner igen Hans (Jesus) röst, men en främling följer de inte..." - Joh 10:4-5

Du var familjens och vännernas glädjespridare redan från början. Det gjorde du bara att du var närvarande. Bara att titta på dig räckte till att bli fylld av glädje och jag är minsann inte den enda vars depression försvann när man bara tänkte på dig! Nu tittar jag på bilder på dig och du känns så levande. Mer levande än någon av oss.

Ditt hjärtas renhet, underbara ögon, roliga miner, spontana kärleksuttryck, ditt hjärta för de som lider och din hjälpsamhet är så berörande.

”Jag vill hjälpa människor!” hojtade du till i bastun när vi pratade om framtiden. Ibland känns det som om att det du sade i bastun kommer i fullbordan precis framför våra egna ögon:

Kära Justus! Människor har kommit till Gud, till Jesus, bara för att de har hört berättelser om dig. Människor har fått hopp till livet bara när de har fått höra berättelser om dig, ditt liv och om din död. Du är en riktig pionjär. Jag spricker av stolthet! Ditt liv är fortfarande så märkvärdig. Du hjälper människor!! Åh vad jag längtar att få se dig!

Hela din familj saknar dig. Vi älskar dig så mycket. Jag vill så gärna redan träffa dig och se dig! Saknar dig så mycket. Men min kära son, god jul där i himlen! Snart firar vi hela evigheten tillsammans – och då kommer vi aldrig att skiljas åt!

Aldrig!

//pappa