Justuksen taivaallinen syntymäpäivä - 22/12/2013. - Justus himmelska födelsedag

Lue myös sivulla: www.harrisavolainen.weebly.com

(På svenska: skrolla ner)

Noin viikkoa ennen auto-onnettomuutta näin omituisen unen: Olin opettamassa Justukselle auton ajamista. Jostakin syystä minun piti hypätä pois autosta ja katsella, kun Justus ajoikin yksin autoa. Säikähdin, kun Justus ohjasi auton vahingossa mereen ja auto vajosi pimeään syvyyteen. Lähdin hädissäni Justuksen perään uimaan. Yllättäen auto nousikin pintaan lähelle olevalle saarelle. Menin avaamaan auton ovea ja kuskin paikalla olikin pieni, ihana poika, lähes vauva. Ja hän oli Justus.

Justuksen ja Virpin isän, Erkin iloinen jälleennäkeminen maan päällä. Nyt myös taivaassa!!

Psykologisoin untani ja selitin silloin itselleni, että projisoin unessani varmaan omaa elämääni ja lapsuuttani Justuksen muodossa. Onneksi en tajunnut silloin mitään uneni profetaalisesta ja toisaalta hyvin lohduttavasta merkityksestä: auto, onnettomuus, kuolema ja pieni Justus-vauva. Justuksen viimeinen henkäys maan päällä oli hänen ensimmäinen henkäyksensä taivaassa.  Vuoden pimein päivä oli rakkaan poikani taivaallinen syntymäpäivä.

Joka kerta ajaessani autolla ohi onnettomuuspaikan, muistuvat nuo kolmen vuoden takaiset, taivaallisen syntymäpäivän tapahtumat mieleeni.  Tapahtumat tulevat kuin nopeina, kauhun valokuvina mieleeni. Paikkaan on nyt tuotu kynttilöitä ja kynttilälyhty. Pysähdymme usein siinä silloin, kun käymme Suomessa. En vieläkään voi ymmärtää ja tajuta, että se todella oli totta.  Lamaantuneena totean, etten vieläkään kykene sanomaan tätä: ”Tässä paikassa Justus kuoli!”

Justuksen veljet, Juuso ja Jomppi, ovat nimittäneet tuon päivän Justuksen taivaaseen astumisen muistopäiväksi. Kuulostaa paljon paremmalta! Tiedän, että Justus elää ja odottaa meitä.  Justus joutui kotona nuorimman veljen osan takia usein tyytymään sijaan numero kolme. Mutta taivaaseen hän astui ensimmäisenä! Kunnioitan suuresti häntä tästä! Jeesus sanoi ennen ristinkuolemaansa: 

”Minä menen valmistamaan teille sijaa, mutta tulen sitten takaisin ja noudan teidät luokseni, jotta saisitte olla siellä missä minä olen.” (Joh 14:3)

Jeesus valmisti paikat kuntoon ja haki jo Justuksen sinne, missä Hän itsekin ruumiillisesti on läsnä. (Pyhässä Hengessä Jeesushan voi olla läsnä kaikkialla). Uskon, että Justus nuuskii jo paikkoja meille muillekin, nimittäin Leila, Justuksen täti näki seuraavanlaisen unen:

”Olin taivaassa. Justus oli vastaanottamassa minua ja koko sukua. Valtava ilo jälleennäkemisestä! Justus esitteli hänelle kuuluvaa, aivan ihanaa asuinpaikkaa ja sanoi minulle. ”En ole vielä muuttanut sinne, koska odotan teitä!”

Välillä rationaalinen mieleni ajattelee, että onkohan Jumalan Sana, unet ja näyt kaikki vain toiveajattelua. Lapsenkaltainen sydämeni sisälläni uskoo tämän kaiken, mutta aikuinen mieleni epäilee. Ahdistus vaanii ovella. Minulla ei todellakaan ole muuta keinoa kuin jättää mieleni epäilykset Jumalalle, joka näkee, ymmärtää ja auttaa.

Eräässä tällaisessa epäilevän tuskaisessa olossa, valtavassa ikävässä ja ahdistuksessa istuin yksin sohvallani. Istuimme usein Justuksen kanssa vierekkäin siinä. Usein pientä painia ja härnäämistä tietenkin. Miten kaipasinkaan nyt häntä! Käännyin sydämessäni ja epäilyksissäni Isän puoleen. En tehnyt muuta kuin hengitin ja ikävöin.

En tiedä kuvittelinko, mutta odottamatta ajatuksiini tuli sanoja, jossa aivan kuin Jumala olisi sanonut Justukselle: ”Käy iskäsi luona lohduttamassa häntä!” Yhtäkkiä ajattelin Justuksen olevan vierelläni sohvalla. Väänsin hänen näkymätöntä päätään ja annoin suudelman hänen näkymättömälle poskelleen ja itkin. Salliko Jumala poikani vierailun lähelläni? Totta vai ei, en tiedä, mutta helpotti niin.

Jälleennäkemisen todellisessa toivossa julistan nyt virallisesti Justuksen kuolinpäivän kauhun-, surun- ja ahdistuksen päivästä ilon-, toivon- ja ihanan iankaikkisuuden päiväksi -  Justuksen taivaalliseksi syntymäpäiväksi. Niinpä toivotankin sinulle tänään, rakas Justus: 

”Hyvää taivaallista syntymäpäivää! ”

Ja sinulle arvoisa lukijani: ”Hyvää joulua!”

---

Justus himmelska födelsedag

Ungefär en vecka innan bilolyckan drömde jag en märklig dröm: Jag höll på att lära Justus hur man kör bil. Av någon anledning behövde jag hoppa ur bilen för att se hur Justus körde bil på egen hand. Jag blev skrämt när Justus råkade köra in till havet och bilen sjönk ner i mörkret, in i djupet. I min nöd hoppade jag ner i vattnet för att hjälpa honom. Plötsligt kom bilen upp på vattnets yta vid en ö som låg nära. Jag gick för att öppna dörren jag såg en liten, söt och underbar pojke. Som en bäbis. Och han var Justus.

Justus och Virpis pappas, Erkkis återseende på jorden. Nu också i himlen!!!

Jag tänkte och grubblade över min dröm och förklarade för mig själv att jag säkert processerade mitt eget liv och min barndom i form av Justus. Tack och lov förstod jag inte då den profetiska biten i den här drömmen, men å andra sidan var den väldigt tröstande nu när man tänker efter. En bil, olycka, död, liten Justus-bäbis. Justus sista andetag på jorden var hans första andetag i himlen. Årets fysiskt mörkaste dag fick vara min kära sons himmelska födelsedag.

Varje gång när jag kör förbi olycksplatsen kommer de tre år gamla minnena från den himmelska födelsedagen fram. Händelserna kommer som snabba och fruktansvärda fotografier i mitt sinne. Vi har nu stoppat ljus och lyktor vid olycksplatsen. Vi stannar vid den platsen ofta när vi besöker Finland. Jag kan fortfarande inte förstå eller begripa att det verkligen var sant. Förlamad och helt förkrossad konstaterar jag, som om jag fortfarande inte kan säga det: "Här dog Justus!"

Justus bröder, Juuso och Jomppi har döpt den där dagen till en minnesdag av Justus himmelsfärd. Då låter det mycket bättre! Jag vet, att Justus lever och väntar på oss. Justus blev tvungen som minstingen i familjen att ofta nöja sig med positionen tre. Min när det gäller himlen var han först! Jag respekterar honom så stort för det här! Jesus sade innan Han dog på korset: 

”Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” (Joh 14:3)

Jesus förberedde en plats och hämtade Justus dit där Han också rent kroppsligt är (Via den Helige Ande kan Jesus vara närvarande varsomhelst). Jag tror på att Justus redan nu kikar på platser för att förbereda alla andras ankomst till himlen. Nämligen, Leila, Justus moster drömde följande: 

"Jag var i himlen. Justus var där för att ta emot mig och hela släkten. Enorm glädje av att få ses igen! Justus visade runt vad som var hans grejer och visade alla en underbart vacker plats att bo på och sedan sade han till mig: "Jag har inte flyttat dit än, för att jag väntar på er!"

Ibland det rationella jaget tänker på att alla dessa drömmar, visioner och Guds Ord är bara tankar av förhoppning. Lika som ett barn tror mitt hjärta på allt detta, men mitt vuxna sinne tvekar. Ångesten förföljer mig vid dörren. Jag har inga andra val än att lämna över mitt sinne och mina misstankar till Gud, som ser, förstår och hjälper. 

En kväll satt jag ensam på soffan fylld av enorm saknad, tvivel och ångest. Jag och Justus satt ofta bredvid varandra där på den soffan. Ofta också retade vi och brottades med varandra lite grann. Vad jag längtade efter honom! I mitt hjärta vände jag mig mot Fadern i min tvivel. Jag gjorde ingeting annat än att jag andades och längtade. 

Jag är inte säker om jag bara inbillade mig, men i mina tankar kom det oväntat en massa ord, som om Gud hade sagt till Justus: "Gå och trösta din pappa!" Plötsligt föreställde jag mig att Justus var där bredvid mig på soffan. Jag tog min arm runt hans axel och vred ner hans huvud, så som jag brukade reta honom. Jag gav också en puss till hans osynliga kind och grät. Tillåter Gud att min son besöker mig? Sant eller falskt, jag vet inte, med det tröstade mig.

I hoppet om att få mötas igen proklamerar jag nu officiellt den här dagen av fruktan, sorg och ångest till en dag av glädje, hopp och evighetens dag! Till Justus himmelska födelsedag!
Så nu önskar jag dig min kära son, Justus:
"Grattis på den himmelska födelsedagen!"

Och till dig, kära läsare: "God jul!"