sunnuntai 21. syyskuuta 2014

Poika on tullut kotiin! - Sonen har kommit hem!

Nyt poika saunoo. Se kylpee ja laulaa ja huutaa, kannusta samppanjaa, sillä poika on tullut
kotiin!"laulaa suomalainen rap-artisti Poju. Laulu kertoo suomalaisten intohimosta voittaa jääkiekon maailmanmestaruus. Nyt vihdoinkin poika, jääkiekon mm-pokaali, on tullut kotiin Suomeen. Pokaali on kotona, kun se on Suomessa. Pojan todellinen koti on Suomessa. Tästä ruotsalaiset ystävämme saattavat olla eri mieltä.




Tuo laulu on kuin kertomus taivaaseen tulosta. Poikani Justus on mennyt todelliseen kotiin, jonne hän kuuluukin.  Sieltä hän on lähtöisinkin.  Hän kylpee ja laulaa ja huutaa! Hän nauttii olemassaolon riemusta ja Ikuisen Isänsä rajattomasta rakkauden läsnäolosta.

Siksi minullekin on tullut koti-ikävä. Poika, sauna ja koti! Mitkä ihanat kolme sanaa! Minua koskettaa suunnattomasti pelkästään ajatus siitä, että kun minun vuoroni on saapua kotiin, niin Taivaan Isäni lämmittää minulle saunan - rakkaudesta poikaansa. Niin minäkin tekisin pojalleni. Saunottaisiin yhdessä ja juteltaisiin kaikki kuulumiset, niinkuin täällä ajassa Justuksen kanssa usein tehtiin!

Laulu tuo mieleeni myös mielestäni Raamatun ihanimman kertomuksen, tuhlaajapoika-vertauksen: Poika hylkää isänsä täydellisesti. Isälle jää valtava poikaikävä. Isä odottaa ja odottaa, mutta poikaa ei näy. Lopulta oman elämän kurjuuteen pettyneenä poika haluaa tulla kotiin. Isän riemulla ei ole rajoja, kun hän näkee poikansa lähestyvän kotia ja isää. Isä tulee lähes hulluksi ilosta juoksemalla vastaan poikaansa, halaten, suudellen, antaen uudet vaatteet ja sormuksen rakkaalle pojalleen. Poika yritti tunnustaa syntejään, mutta isää se ei edes kiinnostanut. Isän ilo tuli täydelliseksi siitä, että poika oli tullut kotiin!

Tuollainen on varmaan Taivaan Isämme. Jos minulla, joka olen vajavainen isä, on tällainen ikävä, niin millainen sydäntä repivä ikävä Hänellä on omia kadonneita lapsiaan. Voin totisesti kuvitella, kuinka Hän haluaisi meidät lähelleen - jo täällä ajassa. Kuka tahansa meistä, joka kääntää sydämensä takaisin Hänen puoleen, saa aivan varmasti kohdata Isän, joka juoksee meitä vastaan kopaten meidät syliinsä.  Ei Hän ole kiinnostunut synneistämme ja epäonnistumisistamme, vaan meistä. Mikä karmean ontto fiilis Hänellä onkaan, jos oma lapsi on hävinnyt jonnekin.

Minulle on jäänyt suuri poikaikävä. Justus-ikävä. Tuo ikävä on minulle kuin tavattoman kallis aarre, jota vaalin kuin kaikkein suurinta lahjaa sydämessäni. Se myös syö minua: Odotan ja odotan, mutta poikaa ei näy. Lämmittäisin saunan pojalleni, jos hän tulisi maalliseen kotiinsa. Kylpisimme, laulaisimme ja huutaisimme. Hörppisin kannusta ihan mitä tahansa hänen kotiinpaluunsa vuoksi.

Iloni on täydellinen vasta silloin, kun tulen kotiin ja saan nähdä Justuksen ja muut rakkaani perillä ikuisuudessa.  Silloin se vasta riehuminen alkaa! Hörppään ikuisesta elävän veden pokaalista pääni täyteen ja täytyn onnellisuudesta! Tämä poika on myös tulossa kotiin!

Silloin, kun minun aikani koittaa, odotan niin paljon sitä, että Justus tulee minua vastaan Jeesuksen kanssa! "Siihen asti mä kuitenkin taivallan, kuljen katsellen ihmeitä maan. Joka päiväni Sulle mä tarkoitan, kunnes aikani on lopuillaan!" (Puhtaat purjeet - Rexi)

"Kun hän oli vielä kaukana, hänen isänsä näki hänet ja tunsi sääliä. Isä juoksi häntä vastaan, sulki hänet syliinsä ja suuteli häntä hellästi." (Luuk 15:20)

"Tuokaa nopeasti parhaat vaatteet ja pukekaa hänet niihin, pankaa sormus hänen sormeensa ja kengät hänen jalkaansa. Tuokaa syöttövasikka ja teurastakaa se. Nyt syödään ja iloitaan!"(Luuk 15:22)

-----------


Sonen har kommit hem


Direkt översatt från en låt som en finsk rap-artist sjunger: "Nu bastar pojken, den bastar, sjunger och ropar, dricker champagne från kannan, för att pojken har kommit hem!" (på finska kan ordet "pojke" också tolkas och betyda "en pokal", som det i detta fall gör).
Låten handlar om den stora finska passionen över att vinna mästerskap i ishockey. Äntligen har "pojken", VM-pokalen kommit hem var den tillhör, i Finland. Pokalens riktiga hem är i Finland. Det kan dock ske att våra svenska vänner inte riktigt håller med om detta.



Denna sång är som en berättelse om en son som har kommit hem till himlen. Min son Justus har nu kommit till det riktiga hemmet, dit han också tillhör. Där har också han sitt riktiga ursprung. Han bastar, badar och sjunger! Han njuter av att bara få vara och njuter av närvaron av den evige Faders och Hans gränslösa kärlek.


Därför har jag fått hemlängtan. Son, bastu och hem! Tre underbara ord! Jag blir berörd bara utav tanken över att Fadern värmer bastun av kärlek till sin son, mig, när det är dags för mig att komma hem. Så skulle också jag göra till min son. Vi skulle basta tillsammans och snacka igenom allt som är på gång och vad som händer, precis som jag och Justus ofta gjorde här på jorden!


Denna sång får mig att tänka på en utan mina favoritberättelser i Bibeln, den förlorade sonen. Sonen förkastade och lämnade sin pappa helt och hållet. Det som blev kvar till pappan var en stor saknad och tomhet. Pappan väntade och väntade men sonen kom inte tillbaka. Tills slut när sonen hade fallit längst ner och blivit besviken över sitt eget liv ville han komma tillbaka hem. Pappan fylldes av en otrolig lycka när han såg sin egen son komma mot honom och mot sitt hem. Pappan blev utom sig av glädje och sprang emot honom, kramade och kysste honom, gav honom nya kläder och gav en ring på hans finger. Sonen försökte bekänna sina synder men pappan var inte ens intresserad av det. Pappans glädje blev fullkomlig då sonen hade kommit hem!

Sådan är säkert våran himmelske Far. Om jag, en ofullkomlig och bristfällig pappa saknar sin son så mycket, hur stor och hjärtskärande saknad har då Han mot dem som har gått förlorade? Jag kan verkligen tänka mig hur Han vill ha oss nära - redan i denna tid. Var och en av oss, som bara vänder sitt hjärta tillbaka till Honom, får möta en Fader som springer mot oss medan Han tar oss in i sin famn. Han är inte intresserad av våra synder eller våra missgärningar, Han är intresserad av oss. Vilken otrolig tomhet Han måste känna över sitt eget barn som har försvunnit någonstans...

Det som jag har kvar är en stor son-saknad. Justus-saknad.
Denna saknad är för mig som en oerhört dyrbar skatt som jag bevarar i mitt hjärta som om det var det dyrbaraste jag hade. Det förtär mig också: jag väntar och väntar men sonen syns inte...
Jag skulle värma bastun om han skulle komma tillbaka till sitt hem här på jorden! Vi skulle basta, bada och sjunga. Jag skulle nog dricka vad som helst ur kannan för att fira hans återkomst.

Min glädje är inte fullkomlig för ens jag får komma hem och få träffa Justus och alla andra nära och kära i evigheten. Det är då firandet kan börja! Jag dricker mig full av levande vatten och blir fylld av lycka!

Den här sonen är också på väg hem! 

Sen när det är min tur, ser jag så fram emot att få se Justus och Jesus komma och ta emot mig!
"Fram tills den stunden, på något sätt, vandrar jag genom denna värld. Varje dag lever jag för Dig, tills min tid når sitt slut" (direkt översatt, Puhtaat purjeet - Rexi)


"Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom" (Luk 15:20)

"Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter, och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada!"(Luuk 15:22-23)

1 kommentti: