Taivaallisen Isäni syvin olemus on olla Isä. Hän lähestyy minua aina Isänä. Hän on ikuinen Isäni. Jumala ei ole tullut Isäksi, vaan Hän on aina ollut Isä. Minä olen poika, joka olen tullut isäksi. Siksi saan joskus maistaa myös samoja tunteita, mitä uskon taivaallisen Isäni tuntevan. Isäinpäiväaamuna sain maistiaisen siitä:
Suurlähettiläs edustaa sitä valtakuntaa, jonka kansalainen hän on. Poikani Joonatan edusti kolmea valtakuntaa tuoden aamusumppeja aamupörhössä olevalle iskälleen. Suurlähettiläs edusti poikaani Juusoa Suomesta, Justusta taivaasta ja itseään täältä Ruotsista. Koin välittömästi liikutuksen, itkun ja ikävän sisimmässäni. Uskon Taivaallisen Isänikin nauttivan ja liikuttuvan suuresti siitä, että vain tulemme Hänen lähelleen ja ilmaisemme omalla tavallamme, kuinka rakastamme Häntä.
 |
| Poikani kolmesta valtakunnasta |
Vilkutimme Justukselle. Emme nähneet häntä, mutta jotenkin tiesimme sen, että hän oli tietoinen isäinpäivästä. Kat Kerr eräässä taivaskokemuksessan kertoi, että perille päässeet rakkaat sukulaiset saavat katsella maan päällä olevia rakkaitaan juuri erikoisina, perheelle tärkeinä olevina juhlapäivinä. Juuri tämä kokemus selitti sen, kuinka voimakkaasti koimme Justuksen olevan kannustusjoukoissa mukana Juuson häissä lähes kaksi vuotta sitten. Ja nyt sama tunne.
Ei hyvä ihme, mikä isäinpäivä! Tervehdys taivaan valtakunnasta aamusumpin ääressä, kaksi tuntia oman pojan kanssa futista, salibandya ja koripalloa tällä planeetalla sekä vielä tunti saunomista kaupan päälle, seurakunnassa Taivaan Isän ylistystä, oman isän kanssa rupattelu puhelimessa, paljon ruokaa, Suomi - Ruotsi -jääkiekko-ottelu ja illalla vielä uusin James Bond elokuvateatterissa. Ihan kuin Iskäni (ja läheiset) tietää, mistä poika oikeasti tykkää!
Isäinpäivä on siis myös poikapäivä! Ilman poikaa ei ole isää. Jeesus oli ja on todellinen poika, joka on tie Taivaan Isän luo. Tulemalla Jeesukseen, pyytämällä Pojan henkeemme asumaan, astumme Pojan itsensä suhteeseen Taivaallisen Isän kanssa. Jeesus lahjoittaa meille OMAN suhteensa Isän kanssa, jossa saamme alkaa kasvaa! Sisällemme tulee tietoisuus lapseudesta ja astumme sisälle Hänen lahjoittamaan uskoonsa. Henkeemme tulee aito lapseuden henki, joka huutaa innokaana isälleen: "Abba!" Isi, isä, iskä!"
Ja koska te olette lapsia, on Jumala lähettänyt meidän sydämeemme Poikansa Hengen, joka huutaa: "Abba! Isä!" (Gal 4:6)
Jaska Jokunen katseli taivaalle ja pohdiskeli Ressulle: "Yhtenä päivänä meidän kaikkien pitää kuolla!" Ressu vastaa: "Kyllä, mutta kaikkina muina päivinä meidän ei pidä!" Tuossa on minulle oppimista. Osa minusta haluaisi välillä jo siirtyä kotiin, varsinkin masennuksen painaessa, mutta tuo Pojan Henki sisimmässäni rakastaa elämää enemmän kuin kuolemaa. Isäinpäivänä sain muistutuksen siitä.
---
På farsdagen
De två bästa sakerna som finns i mitt liv är att vara pappa till mina söner och att vara en son till min himmelske Pappa. Jag är en son till två pappor och är själv pappa till tre söner. Samtalet med min Pentti-pappa fick mig att känna som en son igen, även om vi båda redan försöker vara vuxna.
Min himmelske Fars djupaste väsen är att vara Pappa. Han närmar sig alltid mig som en Pappa. Han är min eviga Far. Gud har inte blivit till att vara en Pappa, utan Han har alltid varit en Pappa. Jag är en son som har blivit till en pappa. Därför får jag ibland även smaka och känna på samma känslor som jag tror på att min Himmelske Pappa känner. På farsdagsmorgonen fick jag en glimt av det.
En ambassadör representerar det riket som han eller hon tillhör. Min son Joonatan representerade tre riken när han kom med morgonkaffet till sin nyvakna pappa. Ambassadör- Joonatan representerade Juuso från Finland, Justus från Himlen och sig själv här från Sverige. På en gång upplevde jag beröring, gråt och längtan i mitt hjärta. Jag tror på att vår Himmelske Pappa njuter och blir berörd bara att vi kommer nära Honom och uttrycker på vårt eget sätt hur mycket vi älskar Honom.
|
| Mina söner från tre olika riken |
Vi vinkade till Justus. Vi såg inte honom men på något sätt visste vi att han var medveten om farsdagen. Kat Kerr i en himmelupplevelse berättar att de nära och kära släktingar som har kommit fram till himlen får se sina nära och kära på speciella festdagar som har varit och som är viktiga för familjen. Just den här berättelsen bekräftar det att vi starkt upplevde Justus vara med i "hejaklacken" på Juusos bröllop nästan två år sedan. Nu samma känsla.
Kära nån, vilken farsdag! En hälsning från himmelriket med en kopp kaffe i handen, två timmar av fotboll, innebandy och basketboll med min egen son plus bastu på det, lovsång till himmelske Pappa i församlingen, snacka med min egen pappa i telefon, massor av god mat, Finland - Sverige - ishockeymatch på TV och på kvällen även senaste James Bond film på bio! Kändes som om min Pappa (och mina nära) visste, vad en son verkligen gillar!
Farsdag är alltså också en sonsdag! Utan en son finns ingen pappa. Jesus var och är en äkta son, som är vägen till vår himmelske Pappa. När vi tar emot Jesus in i våra hjärtan, tar vi också emot Hans förhållande till sin Pappa. Jesus donerar sitt EGET förhållande med sin Pappa till oss, och i den kan vi börja växa! In i vårt inre kommer en medvetenhet av barnaskapet och vi kommer in i tron som Han skänker till oss. I vår ande kommer barnaskapets ande, som ivrigt ropar till sin Far: "Abba, Far, Pappa!"
Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: "Abba!, Fader! " (Gal 4:6)
Karl tittade på himlen, tänkte, och sade till Snobben: "En dag måste vi alla dö!" Snobben svarade: "Jo, men på alla andra dagar behöver vi inte dö!" Där finns något som jag behöver lära mig. En del i mig skulle redan vilja flytta hem, speciellt när depressionen trycker på, men Sonens Ande i mitt inre älskar livet självt mer än döden. På farsdagen fick jag en påminnelse om det.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti