"Piirrä tämä sieluusi! Måla detta i ditt hjärta!"

Puolentoista vuoden sisällä kaikki poikamme muuttivat pois kotoa: Juuso Kokkolaan, Jomppi Upsalaan ja Justus taivaaseen.  Latinankielinen kuolemaa tarkoittava sana "exitus" tarkoittaa myös uloskäyntiä. Kaikki poikani lähtivät uloskäynnistämme omille tahoilleen. "Mutta miksi minua ei ole varoitettu ja valmistettu tällaiseen?" kapinoin mielessäni. Melkein säikähdin huomatessani, että valmisteluita oli tapahtunut koko ajan tietoisuuteni ulkopuolella.


Päähäni alkoi virrata muistikuvia menneestä vuodesta. Vuoden 2013 alussa olin sairaslomalla yli kuukauden. Tuona aikana ikuisuusajatukset yllättivät minut. Kuuntelin liikuttuneena taivaasta kertovaa musiikkia. Luin kirjoja ihmisten taivaskokemuksista. Suurin rakkauskirjekin, Raamattu alkoi puhumaan minulle: Olemme ikuisuusolentoja, jotka on pantu vain hetkeksi aikaan. Aikakin on vain luotu ulottuvuus. Olemme Jumalasta kotoisin. Olemuksessamme on Hänen DNA: taan. Koin voimakkaasti, että nämä asiat minun täytyy piirtää sieluuni.


"Me olemme Hänen sukuaan." (Apt 17:28)
"Kaiken Hän on tehnyt kauniisti aikanansa. Myös iankaikkisuuden Hän on pannut heidän sydämeensä." (Saarn 3:11)

Justus pyysi minua usein nostelemaan painoja ja treenaamaan autotalliimme. Ensi reaktioni oli lähes aina: "En jaksa!"
Harva meistä isistä kuitenkaan kuolinvuoteellaan sanoo, että tulipa vietettyä liian paljon aikaa omien lastensa kanssa ja liian vähän television ääressä. Niinpä sisimpäni vaati minua joka ainoan kerran menemään Justuksen kanssa treenaamaan. Edes viideksi minuutiksi. Aivan kuin minulle olisi sanottu:" Ei Justusta varten, vaan sinua varten! Nauti pojastasi! Piirrä tämä hetki sieluusi!"


Leikimme ja riehuimme Justuksen kanssa aalloilla Teneriffalla. Katsoin Justuksen onnellisuutta ja nautin siitä suunnattomasti. Ihan kuin sisimpäni sanoi: "Ota tästä tilanteesta kuva sielusi kameralla! Ei Justusta varten, vaan sinua varten." Piirrä tämä hetki sieluusi! Tulet tarvitsemaan sitä.


Justus pyysi minua usein kuuntelemaan tekemäänsä musiikkia. Menin kuuntelemaan sitä omasta mielestäni Justuksen mieliksi. Poika esitteli innoissaan tekemäänsä musiikkia. Nyt vasta tajuan, etten mennyt studioon Justusta varten, vaan itseäni varten. Tämäkin hetki piti piirtää sieluuni.


Ihan kuin kaikki olisi tiedetty etukäteen. Ihan kuin kaikki olisi ollut kontrollissa huolimatta kokemastamme kaaoksesta. Minua oli valmistettu sittenkin. Välillä itkettää ja välillä sieluni piirrustukset saavat minut nauramaan vedet silmissä. En todellakaan voi ajatella, että Justuksen aikainen kuolema olisi ollut Jumalan ykkössuunnitelma tai unelma. Mutta sen tiedän, että Hänellä on kontrolli ja Hän katselee meitä ikuisuusperspektiivistä käsin. Lisäksi Hänellä on suvereeni valta muuttaa synkinkin tapahtuma parhaaksemme.


"Kaiken lohdutuksen Jumala lohduttaa meitä kaikissa ahdistuksissamme." (2 Kor 1:4)
"Kaikki yhdessä vaikuttaa niiden parhaaksi, jotka Jumalaa rakastavat." (Room 8:28)


----

"Måla detta i ditt hjärta!"

Under en tid av ett och ett halvt år flyttade alla våra söner hemifrån: Juuso till Karleby i Finland, Jomppi till Uppsala och Justus till himlen. Döden, som på latinska är "exitus" betyder också utgång. Alla mina söner tog sin egen utgång från vårt hem för att följa sina egna vägar.
"Men varför har inte jag blivit varnad om det här? Varför var jag inte förberedd?" tänkte jag.
Jag blev nästan skrämd över att förberedelserna hade skett utan att jag då var medveten om det.


Det började flöda minnesbilder i mitt huvud från året som hade gått. I början av året 2013 var jag sjukskriven över en månad. Under den tiden var det evighetssakerna som överraskade mig. Berörd lyssnade jag på musik som handlade om himlen. Jag läste på berättelser som handlade om människors himmelupplevelser. Även det största kärleksbrevet; Bibeln började tala till mig: Vi är evighetsvarelser, som är satta i tiden bara för en stund. Även tiden är en skapad dimension. Vi är alla från Gud. I vårt väsen finns Hans DNA. Jag upplevde starkt att dessa saker behövde jag måla in i mitt hjärta.


"Vi är av Hans släkt." (Apt 17:28)
"Allt har Han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har Han lagt i människornas hjärtan. " (Pred 3:11)

Justus bad mig ofta att komma och träna med honom i vårt garage där vi har ett litet gym. Första reaktionen var nästan alltid:
"Jag orkar inte!"
Få fädrar i sin dödsbädd kommer att säga att man har spenderat för mycket tid med sina egna barn och för lite tid framför teven. Så mitt inre krävde att jag skulle ta vara på varje möjlighet jag kunde vara med honom och träna med honom. Om det var ens fem minuter. Nästan som om någon sade till mig att: "Inte för Justus skull, utan för din skull! Njut av din son! Måla denna stund i ditt hjärta!"


Jag och Justus lekte och härjade runt i Teneriffas vågor. Jag såg på Justus lycka och jag njöt av det obeskrivligt mycket. Nästan som om mitt inre sade till mig:
"Ta bild på denna stund med ditt hjärtas kamera! Inte för Justus skull, utan för din skull."
Måla detta i ditt hjärta! Du kommer att behöva det.


Justus bad mig ofta att komma och lyssna på musik som han hade skapat. Jag tänkte att jag lyssnade på låtarna för hans skull. Sonen visade stolt och ivrigt på musiken som han hade skapat. Jag förstår nu att jag inte gick ner till studion för hans skull, utan helt för min egen skull. Denna stund skulle jag också måla in i mitt hjärta.


Som om allt detta var förutbestämt. Som om allt var under kontroll trots allt kaos vi upplevt. Jag hade blivit förberedd trots allt. Ibland gråter jag och ibland skrattar jag med tårarna i ögonen när jag tänker på hjärtats vackra målningar på Justus. Jag kan verkligen inte tänka mig att Justus död skulle vara Guds dröm eller Guds plan. Men jag vet sannerligen att Han hade allt under kontroll och att Han tittar på oss från ett evighetsperspektiv. Han har även en suverän makt att vända till och med våra mörkaste händelserna till vårt bästa.


"Han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud" (2 Kor 1:4)
"Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa." (Rom 8:28)