Isä on onnellinen, kun poika on onnellinen! Pappa är lycklig när sonen är lycklig!

"Sinä voit tehdä Isä Jumalan onnelliseksi!" sanoi erään kristillisen nuorisojärjestön johtaja Mike Pilavachi Isän sydän -seminaarissa Jyväskylässä 1990-luvun lopussa. En muista sanaakaan tuon lauseen jälkeen sanotusta opetuksesta, koska jäin jumiin ärsyyntyneenä kamppailemaan täydellisen hölmön väitteen kanssa. Olin tuolloin minulle niin tutussa masennuksen tilassa ja käsitykseni Isä Jumalasta oli aivan päivänvastainen: Hän on kaukainen, joka piupaut on kiinnostunut asioistani. En voinut nimittää Häntä isäksi.

"Harri, sinä voit tehdä minut onnelliseksi!" väitti itsepintainen ajatus mielessäni vastoin kaikkea minussa asuvaa "absoluuttista totuutta" vastaan. "No, miten muka?" vastasin halveksivasti. "Katso omia poikiasi. Oletko sinä onnellinen, jos he ovat ahdistuneina, masentuneina ja alaspainettuina?" Yllätyin todella tuosta kysymyksestä ja kuvittelin sisäisillä silmilläni poikiani masentuneina ja lyötyinä. "En, en todellakaan!" vastasin. "En minäkään, Harri. En minäkään. Olen onnellinen silloin, kun sinä olet onnellinen!"

Noin 2000 vuotta sitten Poika teki Isänsä onnelliseksi. Isän sydämessä oli ristiriita. Hänen pyhyys ja täydellinen oikeudenmukaisuus vaati rangaistusta pahuudesta, jonka piti kohdistua ihmiseen. Toisaalta Isän rakkaus luotua lastaan kohtaan kaipasi armahdusta. Jumalan salaisuus oli tulla itse Pojassansa ihmiseksi ja syntipukiksi. Jeesus-poika kantoi olemuksessaan sekä Jumalan vihan pahuutta kohtaan että tämän maailman synnit ja sairaudet. Kaikki sattui myös Isään! Mutta Jeesus herätettiin kuolleista ja pahuus voitettiin! Ihminen sovitettiin! Isä ja Poika tulivat ikuisesti onnellisiksi.

"Sillä Jumala oli Kristuksessa ja sovitti maailman itsensä kanssa eikä lukenut ihmisille heidän rikkomuksiaan!" (2 Kor 5: 19)


"Minä olen niin onnellinen elämästä!" huudahti Justus spontaanisti kesällä 2013, kun hän katseli Päivölän aurinkoisia peltoja. "Minä en tarvitse mitään joululahjaa. Minulla on kaikkea, mitä minä tarvitsen! Kunhan vaan saamme olla yhdessä perheenä ja nauttia mummon herkkuja!" sanoi Justus päivää ennen taivaallista syntymäpäiväänsä. Justuksen sydämen onni kumpuili ja se sai isän sydämen onnelliseksi.



Justus, olen niin onnellinen siitä, että sinä olet nyt täydellisen onnellinen! Tai ainakin yritän olla. Minulla on vaan niin hirveän ikävä sinua ja kaikki tuntuu niin turhalta. Kun katson kuviasi, videoitasi, vaatteitasi, pelivarusteitasi, tavaroitasi, kirjoituksiasi tai menen paikkoihin, joissa olimme yhdessä, niin alan itkemään ikävästä. Rintaani koskee, mutta syvällä, todella syvällä sydämessäni olen onnellinen, koska sinä olet onnellinen! Ja tiedän totisesti Taivaan Isämme olevan todella onnellinen kanssasi!

"Sinä olet Hänen ilonsa. Rakkaudessaan Hän tekee sinut uudeksi. Hän iloitsee, Hän riemuitsee sinusta!" (Sef 3:17b)


---

Pappa är lycklig när sonen är lycklig!

"Du kan göra Pappa Gud lycklig!" sade ledaren för en kristen ungdomsorganisation, Mike Pilavachi på ett Faderns hjärta- seminarium i Jyväskylä i slutet av 1990- talet. Jag minns inte ett ord vad som sades under predikan efter att han sa denna mening, eftersom jag fastnade, irriterad och kämpade mot detta otroligt konstiga argument. Då var jag i något som var väldigt bekant för mig - i ett tillstånd av depression, och jag hade en helt motsatt uppfattning av Gud: Han var långt borta och knappast ens intresserad av mina problem och mina behov. Jag kunde inte kalla Honom för min pappa.

"Harri, du kan göra mig lycklig!" Tanken ekade i mitt sinne mot den "absoluta sanningen" som bodde i mig. "Hur i hela världen?" svarade jag med en negativ ton.
"Se på dina egna söner. Är du lycklig, om du ser dem vara nere, deprimerade och ångestfyllda?"
Jag blev verkligen överraskad av den frågan och då föreställde jag mig det med mina inre ögon. 
"Nej, verkligen inte!" svarade jag.
"Inte jag heller, Harri. Inte jag heller. Jag är lycklig, när du är lycklig!"

Ungefär för 2000 år sedan gjorde Sonen sin Pappa lycklig. Faders hjärta var i konflikt med sig självt. Hans helighet och Hans perfekta rättvisa krävde straff för det onda, som egentligen skulle rikta sig på människan. Samtidigt ville Fadern i sin kärlek förbarma sig över sina barn som Han hade skapat. Guds hemlighet var att i sin Son själv bli människa och bli syndabocken. Jesus - sonen - bar i sitt väsen både Guds hat mot det onda och denna världens alla synder och sjukdomar. Detta gjorde ont i Faderns hjärta! Men Jesus uppstod ifrån det döda och det onda besegrades! Människan blev försonad! Fadern och Sonen blev för evigt lyckliga.

"Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser!" (2 Kor 5: 19)

"Jag är så lycklig över livet!" ropade Justus spontant under sommaren 2013, när han tittade runt i Päivöläs soliga åkrar.
"Jag behöver inga julklappar. Jag har redan allt jag behöver! Bara att vi får vara tillsammans som familj och njuta av farmors fantastiska julmat!" sade Justus, en dag innan hans himmelska födelsedag. Justus hjärta överflödade av glädje och det fick pappas hjärta att bli lyckligt också.



Justus, jag är så lycklig av att du nu är fullständigt lycklig! Iallafall försöker jag att vara det.
Jag saknar dig så hemskt mycket och allt känns så värdelöst. När jag tittar på dina bilder, videoklipp, kläder, sportutrustningar, prylar, texter eller när jag åker till ställen där vi brukade vara tillsammans, börjar jag gråta av saknad. Jag har ont inne i mitt bröst, men djupt, väldigt djupt inne i mitt hjärta är jag lycklig, efter som jag vet att du är lycklig! Och jag vet sannerligen att våran Himmelske Fader är väldigt lycklig med dig!

"Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel!" (Sef 3:17)