"Kuka sinä olet, kuolema? Vem är du, döden?"

En ole koskaan katsonut kuolemaa silmästä silmään. Tultuani onnettomuuspaikalle ja nähdessäni rakkaan poikani ruumiin tien vieressä, epätodellisuuden verho ympäröi minut: Tämä ei ole totta! Otin lakanan pois ja näin ihanan poikani elottomat kasvot. Suutelin hänen kasvojaan ja pyysin järkyttyneenä häntä palaamaan takaisin. Mikä hirveä voima sinä olet, kuolema! Sinä kauhistuksien kauhistus! Miksi erotat minut pojastani? Olen täysin avuton tuon voiman edessä.

Ero. Hylkääminen. Yksin jääminen. Minulle on aina ollut vaikea erota. Jo kouluajoista lähtien oli niin hankalaa jäädä yksin. Rakkaista pelikavereista eroaminen pelimatkojen jälkeen oli ahdistavaa. Seurustelusuhteen loppuminen sai minut aivan kramppiin tuskasta. Se oli ero. Eroahdistus. Olen potenut tuota tautia lähes koko elämäni. Ja nyt hirveä ero pojastani. 

Uuden testamentin alkutekstissä kuolema tarkoittaa nimenomaan EROA. Olen tuntenut sen vaikutuksen elämässäni aiemminkin, mutta nyt sen vaikutus on murskaavan totaalinen!  Justus on EROSSA minusta. Justus on ERONNUT ruumiistaan. Justus ei ole läsnä tässä tien vieressä, vaan poissa ruumiistaan. 

Kuka sinä olet, Kuolema? Vastakohtasi on ELÄMÄ.  Jos nimesi on Ero, niin Elämän nimi on oltava YHTEYS. Mitä sitten tarkoittaa ikuinen, hengellinen kuolema? Ikuinen ero Jumalasta - elämän lähteestä ja perille päässeistä rakkaista? Tuo on helvettiä! Aivan mielettömän pelottava ajatus tällaiselle eroahdistus-ihmiselle?

Kuolema, vaikka käytit sinulle annettua valtaasi tässä ajassa, et kykene erottamaan minua ja poikaani ikuisuudessa. Muistatko Kuolema, mitä Jeesus teki sinulle? Kumpi voitti? On varmaan nihkeä puheenaihe sinulle! Muistatko ihmisestä maksetun hinnan? Jeesuksen veren ja ylösnousemuksen?



Uskoni, toivoni, iloni, kaipaukseni, odotukseni ja haaveeni on ikuinen elämä, yhteys Jumalani, Justuksen ja rakkaitteni kanssa.  Kuolema, sinä olet vain palvelija niille, jotka jättävät elämänsä Ylösnousseen käsiin. Jouduit luovuttamaan Justuksen Hänelle, joka voitti sinut ja jolle Justus kuului! Risti on elämän - ei kuoleman merkki! Ei enää koskaan eroa eikä edes ajatusta kadotuksesta!

"Niin ei siis nyt ole mitään kadotustuomiota niille, jotka Kristuksessa Jeesuksessa ovat!"(Room 8:1)

"Kuolema on nielty ja voitto saatu. Kuolema, missä on sinun voittosi?" (1 Kor 15:54-55)


"Minä olen ylösnousemus ja elämä. Joka uskoo minuun, se elää, vaikka olisi kuollut!" (Joh11:25)

---

 "Vem är du, döden?"

Jag har aldrig sett på döden öga mot öga. När jag kom till olycksplatsen och såg min kära sons kropp vid sidan av vägen, kändes det som att overklighetens mantel var över mig: "Detta är inte sant!" Jag tog bort lakanet och såg min underbara sons livlösa ansikte. Jag kysste hans ansikte och i chock bad jag att han skulle komma tillbaka. Vilken hemsk kraft du är, döden! Du avskyvärda.. Du hemska...! Varför skiljer du mig från min son? Jag är helt hjälplös. 

Separation. Övergivenhet. Förbli ensam. För mig har det alltid varit svårt att skiljas. Redan från skoltider var så svårt att hamna ensam. Att skiljas från mina kära lagkamrater efter spelresor fick mig att känna ångest. Slutet på ett förhållande ledde till krampaktig smärta. Det var separation. Separationsångest. Jag har fått bära den där sjukan nästa hela mitt liv. Och nu, en fruktansvärd skiljning från min egen son.

I nya testamentets grundtexter betyder döden just SEPARATION. Jag har känt effekten av det förut också, men nu är effekten av det totalt krossande! Justus är SEPARERAD från mig. Justus är SEPARERAD från sin kropp. Justus är inte närvarande här vid sidan av vägen, utan borta från sin kropp.

Vem är du, Döden? Din motsats är LIV. Om ditt namn är Separation, så är Livets namn Enhet. Vad betyder då evig och andlig död? En evig skiljning från Gud - livets källa och från alla kära som har gått före? Det där är helvetet! Helt otroligt skrämmande tanke för en sån här separationsångest-människa? 


Döden, även om du fick använda makten som är given till dig i denna tid, kan du inte skilja mig från min son i evigheten. Kommer du ihåg, Döden, vad Jesus gjorde med dig? Vem segrade? Det är säkert ett tråkigt samtalsämne för dig! Kommer du ihåg priset som är betalt för människan? Jesu blod och Hans uppståndelse?



Min tro, hopp, glädje, längtan, förväntan och mina drömmar är ett evigt liv, en enhet mellan Gud, Justus och alla mina kära. Döden, du är bara en tjänare åt dem som lämnar sina liv åt den Uppståndne. Du var tvungen att överlämna Justus till Honom som segrade över dig och som Justus redan tillhörde! Korset är livets - inte dödens symbol! Aldrig mer separation och inte ens tanken på helvetet!

"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus!"(Rom 8:1) 


"Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger?" (1 Kor 15:54-55)


"Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör!" (Joh11:25)