(På svenska: Skrolla ner)
Voi, mikä kauhea olo vieläkin, kun muistelen tilannetta ruumishuoneella Justuksen ruumiin ympärillä. Vieläkin tuntuu, että sydämeni ei kestä tuota. Rukoilimme ja rukoilimme, että Justus heräisi. Lopulta emme jaksaneet enää. Meidän oli päästettävä irti.
Muistelin laulua, jota kuuntelin vuosia sitten ajatellen silloin omia ongelmiani. Nielaisin yhtäkkiä kunnioituksesta ikuisuutta kohtaan. Liikutuin, koska sydämeeni tuli yllättäen ajatus siltä, että verhojen takana Justuksellekin laulettiin laulun sanoin:
"Irti päästä, olet vapaa lähtemään! Anna suuren Tuulen puhaltaa. Irti päästä, olet vapaa elämään, vapaa palvelemaan Jumalaa!" (Pekka Simojoki: "Olet vapaa!")
Justus on vapaa elämään. Tämä oli hänen taivaallinen syntymäpäivänsä. Aivan varmasti monet asiat vetivät Justusta takaisin tänne maan päälle. Huutomme, itkumme, tuskamme, epätoivomme, järkytyksemme, rakkautemme, rukouksemme, hirvittävä ikävämme. Uskon, että hän ajattomuudesta käsin näki poisottonsa toteuttavan Jumalan ikuista kokonaissuunnitelma: Ihmiset alkavat ajattelemaan ikuisuutta. Jokainen, joka kuulee Justuksesta, kuulee myös Jeesuksesta! Kyllä hän olisi muuten tullut takaisin. Sen verran hyvin tunnen poikani! Taivaan ihanuuden vetovoimakin on varmaan ollut voimakas.
Meidän oli joka tapauksessa päästettävä irti. Justuksen oli päästettävä irti. Jeesus sanoi:
"Tuuli puhaltaa, missä tahtoo, ja sinä kuulet sen huminan, mutta et tiedä, mistä se tulee ja minne se menee; niin on jokaisen, joka on Hengestä syntynyt."(Joh 3:8)
Poikani meni nyt sinne, minne hän Todellisen Isänsä kanssa tahtoi. Mutta silti huusin Jumalalle: "Sinä olet Justuksen Isä, mutta niin olen minäkin!! Minua eivät moosekset, nooat ja taivaan vanhat harput kiinnosta!! Kaipaan Justusta!" Ja puhkesin taas lohduttomaan itkuun...
Justuksen muistotilaisuudessa 18.1.2014 sain ihmeellisen lohduttavan viestin eräältä ihmiseltä:
"Viimeisen vuoden ajan (2013) olen joka päivä kantanut teidän perhettä Isän syliin. Mulla on ollut sellainen olo, että teidän puolesta pitää rukoilla. Olen nähnyt useasti unen, jossa valkoinen perhonen lentää siniselle taivaalle. Ja olen herännyt aamuyöllä siihen, että rukoilen. Teitä kannetaan edelleen. Toivon, että saatte kaiken sen tuen ja avun, mitä tarvitsette selviämiseen. Minä jatkan rukousta."
"Samoin myös Henki auttaa meidän heikkouttamme. Sillä me emme tiedä, mitä meidän pitää rukoileman, niinkuin rukoilla tulisi, mutta Henki itse rukoilee puolestamme sanomattomilla huokauksilla." (Room 8:26)
Ihana valkoinen perhonen, Jeesuksessa täysin puhdas ja vapaa Justus-poikani on lentänyt taivaaseen! Pyhä Henki tiesi tämän kaiken laittamalla lapsiaan rukoilemaan puolestamme jo vuoden ennen onnettomuutta. Mutta mikä olikaan rukousvastaus? Ehkä se, että selviäisimme tästä kauheasta tragediasta ja ymmärtäisimme ikuisuutta. En tiedä. Emme ole vielä selvinneet. Tai ehkä se, että pystyisimme päästämään irti, kun Tuuli puhaltaa!
"Justus-rakkaani! Päästän sinut irti. Olet vapaa lähtemään!
Mutta minulla on ikävä sinua ja odotan niin paljon näkeväni ihanat kasvosi jälleen!"
___
Kära Justus! Jag släpper taget, du är fri att gå!
Åh, vilken otroligt fruktansvärd känsla fortfarande, när jag tänker mig tillbaka till bårhuset och när vi var runt Justus kropp. Det känns fortfarande att mitt hjärta inte klarar av det. Vi bad och bad att Justus skulle vakna. Till slut orkade vi inte mer. Vi var tvungna att släppa taget.
Jag kom att tänka på en låt som jag för flera år sedan brukade lyssna på när jag själv gick genom svåra stunder. Plötsligt svalde jag av respekt för evigheten. Jag blev rörd, eftersom jag fick en så överraskande tanke i mitt hjärta - denna sång sjöngs också till Justus! Låttexten går så här:
"Släpp taget, du är fri att gå! Låt den stora Vinden blåsa fritt! Släpp taget, du är fri att leva, fri att tjäna Gud!" (direkt översatt från en låt av Pekka Simojoki)
Justus är fri att leva. Detta var hans himmelska födelsedag. Helt säkert var det många saker som drog Justus att vilja komma tillbaka hit till jorden. Vår saknad, vår chock, vår kärlek, våra böner, vårt rop, vår gråt, vår ångest, vår hopplöshet...
Jag tror på att han fick se en glimt av Guds helhetsplan och vad som skulle ske här på jorden ifall han stannade i himlen; Människorna börjar tänka på evigheten! Var och en, som hör om Justus, hör också om Jesus!
Annars skulle han säkert kommit tillbaka. Det vet jag, jag känner min son!
Dragningskraften av himmelens härlighet var säkert också stark!
Vi behövde släppa taget i vilket fall som helst. Justus behövde släppa taget. Jesus sade:
"Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden." (Joh 3:8)
Min son gick nu dit han ville gå med sin Verkliga Pappa. Men ändå skrek jag till Gud: "Du är Justus Pappa, men det är jag också!! Jag är inte intresserad av mose eller noa!! Jag saknar Justus!"
Och än en gång brast jag ut i otröstlig gråt...
"Under det senaste året (2013) har jag bett för din familj och burit din familj in i Faders famn. Jag har haft en märklig känsla av att jag verkligen behöver be för er. Flera gånger har jag drömt om en vit fjäril som flyger iväg genom den blåa himlen. Och då har jag alltid vaknat av att jag ber för er.
Jag hoppas att ni får all den tröst och hjälp ni behöver för att klara av detta. Ni är burna fortfarande. Jag fortsätter att be."
"Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord." (Rom 8:26)
En underbar vit fjäril. I och genom Jesus är Justus helt ren och helt fri och har nu flugit upp till himlen! Den Helige Ande visste allt detta och Han sade till Sina barn att börja be för oss redan ett år innan olyckan.
Men vad var bönesvaret? Kanske det att vi skulle ta oss genom denna tragedi och att vi skulle få en förståelse över evigheten? Jag vet inte. Än så länge känns det som om att jag inte har klarat av detta. Eller kanske det att vi skulle kunna släppa taget när Vinden blåser?
"Min kära Justus, jag släpper taget. Du är fri att gå!
Jag saknar dig otroligt mycket och jag kan inte vänta till den dagen jag får se ditt underbara ansikte igen!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti